איוב 41

1 תִּמְשֹׁךְ לִוְיָתָן בְּחַכָּה וּבְחֶבֶל תַּשְׁקִיעַ לְשֹׁנֽוֹ׃

Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?

2 הֲתָשִׂים אַגְמוֹן בְּאַפּוֹ וּבְחוֹחַ תִּקּוֹב לֶֽחֱיוֹ׃

Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?

3 הֲיַרְבֶּה אֵלֶיךָ תַּחֲנוּנִים אִם־יְדַבֵּר אֵלֶיךָ רַכּֽוֹת׃

Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?

4 הֲיִכְרֹת בְּרִית עִמָּךְ תִּקָּחֶנּוּ לְעֶבֶד עוֹלָֽם׃

Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?

5 הֽ͏ַתְשַׂחֶק־בּוֹ כַּצִּפּוֹר וְתִקְשְׁרֶנּוּ לְנַעֲרוֹתֶֽיךָ׃

Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?

6 יִכְרוּ עָלָיו חַבָּרִים יֶחֱצוּהוּ בֵּין כְּֽנַעֲנִֽים׃

Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?

7 הַֽתְמַלֵּא בְשֻׂכּוֹת עוֹרוֹ וּבְצִלְצַל דָּגִים רֹאשֽׁוֹ׃

Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?

8 שִׂים־עָלָיו כַּפֶּךָ זְכֹר מִלְחָמָה אַל־תּוֹסַֽף׃

När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.

9 הֵן־תֹּחַלְתּוֹ נִכְזָבָה הֲגַם אֶל־מַרְאָיו יֻטָֽל׃

Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.

10 לֹֽא־אַכְזָר כִּי יְעוּרֶנּוּ וּמִי הוּא לְפָנַי יִתְיַצָּֽב׃

Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?

11 מִי הִקְדִּימַנִי וַאֲשַׁלֵּם תַּחַת כָּל־הַשָּׁמַיִם לִי־הֽוּא׃

Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.

12 לא־לֽוֹ־אַחֲרִישׁ בַּדָּיו וּדְבַר־גְּבוּרוֹת וְחִין עֶרְכּֽוֹ׃

Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.

13 מִֽי־גִלָּה פְּנֵי לְבוּשׁוֹ בְּכֶפֶל רִסְנוֹ מִי יָבֽוֹא׃

Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?

14 דַּלְתֵי פָנָיו מִי פִתֵּחַ סְבִיבוֹת שִׁנָּיו אֵימָֽה׃

Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.

15 גַּאֲוָה אֲפִיקֵי מָֽגִנִּים סָגוּר חוֹתָם צָֽר׃

Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.

16 אֶחָד בְּאֶחָד יִגַּשׁוּ וְרוּחַ לֹא־יָבוֹא בֵֽינֵיהֶֽם׃

Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;

17 אִישׁ־בְּאָחִיהוּ יְדֻבָּקוּ יִתְלַכְּדוּ וְלֹא יִתְפָּרָֽדוּ׃

Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.

18 עֲ‍ֽטִישֹׁתָיו תָּהֶל אוֹר וְעֵינָיו כְּעַפְעַפֵּי־שָֽׁחַר׃

Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.

19 מִפִּיו לַפִּידִים יַהֲלֹכוּ כִּידוֹדֵי אֵשׁ יִתְמַלָּֽטוּ׃

Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.

20 מִנְּחִירָיו יֵצֵא עָשָׁן כְּדוּד נָפוּחַ וְאַגְמֹֽן׃

Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.

21 נַפְשׁוֹ גֶּחָלִים תְּלַהֵט וְלַהַב מִפִּיו יֵצֵֽא׃

Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.

22 בְּֽצַוָּארוֹ יָלִין עֹז וּלְפָנָיו תָּדוּץ דְּאָבָֽה׃

Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.

23 מַפְּלֵי בְשָׂרוֹ דָבֵקוּ יָצוּק עָלָיו בַּל־יִמּֽוֹט׃

Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.

24 לִבּוֹ יָצוּק כְּמוֹ־אָבֶן וְיָצוּק כְּפֶלַח תַּחְתִּֽית׃

Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.

25 מִשֵּׂתוֹ יָגוּרוּ אֵלִים מִשְּׁבָרִים יִתְחַטָּֽאוּ׃

När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.

26 מַשִּׂיגֵהוּ חֶרֶב בְּלִי תָקוּם חֲנִית מַסָּע וְשִׁרְיָֽה׃

Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.

27 יַחְשֹׁב לְתֶבֶן בַּרְזֶל לְעֵץ רִקָּבוֹן נְחוּשָֽׁה׃

Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.

28 לֹֽא־יַבְרִיחֶנּוּ בֶן־קָשֶׁת לְקַשׁ נֶהְפְּכוּ־לוֹ אַבְנֵי־קָֽלַע׃

Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.

29 כְּקַשׁ נֶחְשְׁבוּ תוֹתָח וְיִשְׂחַק לְרַעַשׁ כִּידֽוֹן׃

Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.

30 תַּחְתָּיו חַדּוּדֵי חָרֶשׂ יִרְפַּד חָרוּץ עֲלֵי־טִֽיט׃

Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.

31 יַרְתִּיחַ כַּסִּיר מְצוּלָה יָם יָשִׂים כַּמֶּרְקָחָֽה׃

Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.

32 אַחֲרָיו יָאִיר נָתִיב יַחְשֹׁב תְּהוֹם לְשֵׂיבָֽה׃

Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.

33 אֵֽין־עַל־עָפָר מָשְׁלוֹ הֶעָשׂוּ לִבְלִי־חָֽת׃

På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.

34 אֵֽת־כָּל־גָּבֹהַּ יִרְאֶה הוּא מֶלֶךְ עַל־כָּל־בְּנֵי־שָֽׁחַץ׃

Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.