איוב 40
| וַיַּעַן יְהוָה אֶת־אִיּוֹב וַיֹּאמַֽר׃ | 1 |
Och Herren svarade Job, och sade:
| הֲרֹב עִם־שַׁדַּי יִסּוֹר מוֹכִיחַ אֱלוֹהַּ יַעֲנֶֽנָּה׃ | 2 |
Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara?
| וַיַּעַן אִיּוֹב אֶת־יְהוָה וַיֹּאמַֽר׃ | 3 |
Job svarade Herranom, och sade:
| הֵן קַלֹּתִי מָה אֲשִׁיבֶךָּ יָדִי שַׂמְתִּי לְמוֹ־פִֽי׃ | 4 |
Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun.
| אַחַת דִּבַּרְתִּי וְלֹא אֶֽעֱנֶה וּשְׁתַּיִם וְלֹא אוֹסִֽיף׃ | 5 |
Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
| וַיַּֽעַן־יְהוָה אֶת־אִיּוֹב מנ סערה מִן ׀ סְעָרָה וַיֹּאמַֽר׃ | 6 |
Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade:
| אֱזָר־נָא כְגֶבֶר חֲלָצֶיךָ אֶשְׁאָלְךָ וְהוֹדִיעֵֽנִי׃ | 7 |
Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig:
| הַאַף תָּפֵר מִשְׁפָּטִי תַּרְשִׁיעֵנִי לְמַעַן תִּצְדָּֽק׃ | 8 |
Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig?
| וְאִם־זְרוֹעַ כָּאֵל ׀ לָךְ וּבְקוֹל כָּמֹהוּ תַרְעֵֽם׃ | 9 |
Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör?
| עֲדֵה נָא גָֽאוֹן וָגֹבַהּ וְהוֹד וְהָדָר תִּלְבָּֽשׁ׃ | 10 |
Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro.
| הָפֵץ עֶבְרוֹת אַפֶּךָ וּרְאֵה כָל־גֵּאֶה וְהַשְׁפִּילֵֽהוּ׃ | 11 |
Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem;
| רְאֵה כָל־גֵּאֶה הַכְנִיעֵהוּ וַהֲדֹךְ רְשָׁעִים תַּחְתָּֽם׃ | 12 |
Och förtryck de ogudaktiga, der de äro;
| טָמְנֵם בֶּעָפָר יָחַד פְּנֵיהֶם חֲבֹשׁ בַּטָּמֽוּן׃ | 13 |
Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda;
| וְגַם־אֲנִי אוֹדֶךָּ כִּֽי־תוֹשִׁעַ לְךָ יְמִינֶֽךָ׃ | 14 |
Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan.
| הִנֵּה־נָא בְהֵמוֹת אֲשֶׁר־עָשִׂיתִי עִמָּךְ חָצִיר כַּבָּקָר יֹאכֵֽל׃ | 15 |
Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe.
| הִנֵּה־נָא כֹחוֹ בְמָתְנָיו וְאֹנוֹ בִּשְׁרִירֵי בִטְנֽוֹ׃ | 16 |
Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla.
| יַחְפֹּץ זְנָבוֹ כְמוֹ־אָרֶז גִּידֵי פחדו פַחֲדָיו יְשֹׂרָֽגוּ׃ | 17 |
Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada.
| עֲצָמָיו אֲפִיקֵי נְחוּשָׁה גְּרָמָיו כִּמְטִיל בַּרְזֶֽל׃ | 18 |
Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar.
| הוּא רֵאשִׁית דַּרְכֵי־אֵל הָעֹשׂוֹ יַגֵּשׁ חַרְבּֽוֹ׃ | 19 |
Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd.
| כִּֽי־בוּל הָרִים יִשְׂאוּ־לוֹ וְֽכָל־חַיַּת הַשָּׂדֶה יְשַֽׂחֲקוּ־שָֽׁם׃ | 20 |
Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.
| תַּֽחַת־צֶאֱלִים יִשְׁכָּב בְּסֵתֶר קָנֶה וּבִצָּֽה׃ | 21 |
Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.
| יְסֻכֻּהוּ צֶאֱלִים צִֽלֲלוֹ יְסֻבּוּהוּ עַרְבֵי־נָֽחַל׃ | 22 |
Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.
| הֵן יַעֲשֹׁק נָהָר לֹא יַחְפּוֹז יִבְטַח ׀ כִּֽי־יָגִיחַ יַרְדֵּן אֶל־פִּֽיהוּ׃ | 23 |
Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.
| בְּעֵינָיו יִקָּחֶנּוּ בְּמֽוֹקְשִׁים יִנְקָב־אָֽף׃ | 24 |
Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.
