איוב 35
| וַיַּעַן אֱלִיהוּ וַיֹּאמַֽר׃ | 1 |
Och Elihu svarade, och sade:
| הֲזֹאת חָשַׁבְתָּ לְמִשְׁפָּט אָמַרְתָּ צִדְקִי מֵאֵֽל׃ | 2 |
Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?
| כִּֽי־תֹאמַר מַה־יִּסְכָּן־לָךְ מָֽה־אֹעִיל מֵֽחַטָּאתִֽי׃ | 3 |
Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?
| אֲנִי אֲשִֽׁיבְךָ מִלִּין וְֽאֶת־רֵעֶיךָ עִמָּֽךְ׃ | 4 |
Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.
| הַבֵּט שָׁמַיִם וּרְאֵה וְשׁוּר שְׁחָקִים גָּבְהוּ מִמֶּֽךָּ׃ | 5 |
Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.
| אִם־חָטָאתָ מַה־תִּפְעָל־בּוֹ וְרַבּוּ פְשָׁעֶיךָ מַה־תַּעֲשֶׂה־לּֽוֹ׃ | 6 |
Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?
| אִם־צָדַקְתָּ מַה־תִּתֶּן־לוֹ אוֹ מַה־מִיָּדְךָ יִקָּֽח׃ | 7 |
Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?
| לְאִישׁ־כָּמוֹךָ רִשְׁעֶךָ וּלְבֶן־אָדָם צִדְקָתֶֽךָ׃ | 8 |
Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.
| מֵרֹב עֲשׁוּקִים יַזְעִיקוּ יְשַׁוְּעוּ מִזְּרוֹעַ רַבִּֽים׃ | 9 |
De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;
| וְֽלֹא־אָמַר אַיֵּה אֱלוֹהַּ עֹשָׂי נֹתֵן זְמִרוֹת בַּלָּֽיְלָה׃ | 10 |
De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;
| מַלְּפֵנוּ מִבַּהֲמוֹת אָרֶץ וּמֵעוֹף הַשָּׁמַיִם יְחַכְּמֵֽנוּ׃ | 11 |
Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?
| שָׁם יִצְעֲקוּ וְלֹא יַעֲנֶה מִפְּנֵי גְּאוֹן רָעִֽים׃ | 12 |
Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;
| אַךְ־שָׁוְא לֹא־יִשְׁמַע ׀ אֵל וְשַׁדַּי לֹא יְשׁוּרֶֽנָּה׃ | 13 |
Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.
| אַף כִּֽי־תֹאמַר לֹא תְשׁוּרֶנּוּ דִּין לְפָנָיו וּתְחוֹלֵֽל לֽוֹ׃ | 14 |
Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.
| וְעַתָּה כִּי־אַיִן פָּקַד אַפּוֹ וְלֹֽא־יָדַע בַּפַּשׁ מְאֹֽד׃ | 15 |
Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,
| וְאִיּוֹב הֶבֶל יִפְצֶה־פִּיהוּ בִּבְלִי־דַעַת מִלִּין יַכְבִּֽר׃ | 16 |
Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.
