< תְהִלִּים 82 >
מִזְמ֗וֹר לְאָ֫סָ֥ף אֱֽלֹהִ֗ים נִצָּ֥ב בַּעֲדַת־אֵ֑ל בְּקֶ֖רֶב אֱלֹהִ֣ים יִשְׁפֹּֽט׃ | 1 |
En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:
עַד־מָתַ֥י תִּשְׁפְּטוּ־עָ֑וֶל וּפְנֵ֥י רְ֝שָׁעִ֗ים תִּשְׂאוּ־סֶֽלָה׃ | 2 |
"Huru länge skolen I döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? (Sela)
שִׁפְטוּ־דַ֥ל וְיָת֑וֹם עָנִ֖י וָרָ֣שׁ הַצְדִּֽיקוּ׃ | 3 |
Skaffen den arme och faderlöse rätt, given den betryckte och torftige rättvisa.
פַּלְּטוּ־דַ֥ל וְאֶבְי֑וֹן מִיַּ֖ד רְשָׁעִ֣ים הַצִּֽילוּ׃ | 4 |
Befrien den arme och fattige, rädden honom från de ogudaktigas hand.
לֹ֤א יָֽדְע֨וּ ׀ וְלֹ֥א יָבִ֗ינוּ בַּחֲשֵׁכָ֥ה יִתְהַלָּ֑כוּ יִ֝מּ֗וֹטוּ כָּל־מ֥וֹסְדֵי אָֽרֶץ׃ | 5 |
Men de veta intet och hava intet förstånd, de vandra i mörker; jordens alla grundvalar vackla.
אֲֽנִי־אָ֭מַרְתִּי אֱלֹהִ֣ים אַתֶּ֑ם וּבְנֵ֖י עֶלְי֣וֹן כֻּלְּכֶֽם׃ | 6 |
Jag har väl sagt att I ären gudar och allasammans den Högstes söner;
אָ֭כֵן כְּאָדָ֣ם תְּמוּת֑וּן וּכְאַחַ֖ד הַשָּׂרִ֣ים תִּפֹּֽלוּ׃ | 7 |
men I måsten dock dö, såsom människor dö, och falla, likaväl som var furste faller."
קוּמָ֣ה אֱ֭לֹהִים שָׁפְטָ֣ה הָאָ֑רֶץ כִּֽי־אַתָּ֥ה תִ֝נְחַ֗ל בְּכָל־הַגּוֹיִֽם׃ | 8 |
Ja, stå upp, o Gud; håll dom över jorden, ty med arvsrätt råder du över alla folk.