< תהילים 135 >
הַלְלוּ ־ יָהּ ׀ הַֽלְלוּ אֶת־שֵׁם יְהֹוָה הַֽלְלוּ עַבְדֵי יְהֹוָֽה׃ | 1 |
Halleluja! Loven HERRENS namn, loven det, i HERRENS tjänare,
שֶׁעֹמְדִים בְּבֵית יְהֹוָה בְּחַצְרוֹת בֵּית אֱלֹהֵֽינוּ׃ | 2 |
I som stån i HERRENS hus, i gårdarna till vår Guds hus.
הַֽלְלוּ־יָהּ כִּֽי־טוֹב יְהֹוָה זַמְּרוּ לִשְׁמוֹ כִּי נָעִֽים׃ | 3 |
Loven HERREN, ty HERREN är god, lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.
כִּֽי־יַעֲקֹב בָּחַר לוֹ יָהּ יִשְׂרָאֵל לִסְגֻלָּתֽוֹ׃ | 4 |
Se, HERREN har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.
כִּי אֲנִי יָדַעְתִּי כִּֽי־גָדוֹל יְהֹוָה וַאֲדֹנֵינוּ מִכׇּל־אֱלֹהִֽים׃ | 5 |
Ty jag vet att HERREN är stor, att vår Herre är förmer än alla gudar.
כֹּל אֲשֶׁר־חָפֵץ יְהֹוָה עָשָׂה בַּשָּׁמַיִם וּבָאָרֶץ בַּיַּמִּים וְכׇל־תְּהֹמֽוֹת׃ | 6 |
HERREN kan göra allt vad han vill, i himmelen och på jorden, i haven och i alla djup;
מַעֲלֶה נְשִׂאִים מִקְצֵה הָאָרֶץ בְּרָקִים לַמָּטָר עָשָׂה מֽוֹצֵא־רוּחַ מֵאֽוֹצְרוֹתָֽיו׃ | 7 |
han som låter regnskyar stiga upp från jordens ända, han som låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum;
שֶׁהִכָּה בְּכוֹרֵי מִצְרָיִם מֵאָדָם עַד־בְּהֵמָֽה׃ | 8 |
han som slog de förstfödda i Egypten, både människor och boskap;
שָׁלַח ׀ אוֹתֹת וּמֹפְתִים בְּתוֹכֵכִי מִצְרָיִם בְּפַרְעֹה וּבְכׇל־עֲבָדָֽיו׃ | 9 |
han som sände tecken och under över dig, Egypten, över Farao och alla hans tjänare;
שֶׁהִכָּה גּוֹיִם רַבִּים וְהָרַג מְלָכִים עֲצוּמִֽים׃ | 10 |
han som slog stora folk och dräpte mäktiga konungar:
לְסִיחוֹן ׀ מֶלֶךְ הָאֱמֹרִי וּלְעוֹג מֶלֶךְ הַבָּשָׁן וּלְכֹל מַמְלְכוֹת כְּנָֽעַן׃ | 11 |
Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan, med alla Kanaans riken,
וְנָתַן אַרְצָם נַחֲלָה נַחֲלָה לְיִשְׂרָאֵל עַמּֽוֹ׃ | 12 |
och gav deras land till arvedel, till arvedel åt sitt folk Israel.
יְהֹוָה שִׁמְךָ לְעוֹלָם יְהֹוָה זִכְרְךָ לְדֹר־וָדֹֽר׃ | 13 |
HERRE, ditt namn varar evinnerligen, HERRE, din åminnelse från släkte till släkte.
כִּֽי־יָדִין יְהֹוָה עַמּוֹ וְעַל־עֲבָדָיו יִתְנֶחָֽם׃ | 14 |
Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk, och över sina tjänare förbarmar han sig.
עֲצַבֵּי הַגּוֹיִם כֶּסֶף וְזָהָב מַעֲשֵׂה יְדֵי אָדָֽם׃ | 15 |
Hedningarnas avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.
פֶּֽה־לָהֶם וְלֹא יְדַבֵּרוּ עֵינַיִם לָהֶם וְלֹא יִרְאֽוּ׃ | 16 |
De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,
אׇזְנַיִם לָהֶם וְלֹא יַאֲזִינוּ אַף אֵין־יֶשׁ־רוּחַ בְּפִיהֶֽם׃ | 17 |
de hava öron och lyssna icke till, och ingen ande är i deras mun.
כְּמוֹהֶם יִהְיוּ עֹשֵׂיהֶם כֹּל אֲשֶׁר־בֹּטֵחַ בָּהֶֽם׃ | 18 |
De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.
בֵּית יִשְׂרָאֵל בָּרְכוּ אֶת־יְהֹוָה בֵּית אַהֲרֹן בָּרְכוּ אֶת־יְהֹוָֽה׃ | 19 |
I av Israels hus, loven HERREN; I av Arons hus, loven HERREN;
בֵּית הַלֵּוִי בָּרְכוּ אֶת־יְהֹוָה יִֽרְאֵי יְהֹוָה בָּרְכוּ אֶת־יְהֹוָֽה׃ | 20 |
I av Levis hus, loven HERREN; I som frukten HERREN, loven HERREN.
בָּרוּךְ יְהֹוָה ׀ מִצִּיּוֹן שֹׁכֵן יְֽרוּשָׁלָ͏ִם הַֽלְלוּ־יָֽהּ׃ | 21 |
Lovad vare HERREN från Sion, han som bor i Jerusalem! Halleluja!