תהילים 118

1 הוֹדוּ לַיהֹוָה כִּי־טוֹב כִּי לְעוֹלָם חַסְדּֽוֹ׃

Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.

2 יֹאמַר־נָא יִשְׂרָאֵל כִּי לְעוֹלָם חַסְדּֽוֹ׃

Nu säge Israel: Hans godhet varar evinnerliga.

3 יֹאמְרוּ־נָא בֵֽית־אַהֲרֹן כִּי לְעוֹלָם חַסְדּֽוֹ׃

Nu säge Aarons hus: Hans godhet varar evinnerliga.

4 יֹאמְרוּ־נָא יִרְאֵי יְהֹוָה כִּי לְעוֹלָם חַסְדּֽוֹ׃

Nu säge de som Herran frukta: Hans godhet varar evinnerliga.

5 מִֽן־הַמֵּצַר קָרָאתִי יָּהּ עָנָנִי בַמֶּרְחָב יָֽהּ׃

Uti ångest åkallade jag Herran; och Herren bönhörde mig, och tröste mig.

6 יְהֹוָה לִי לֹא אִירָא מַה־יַּעֲשֶׂה לִי אָדָֽם׃

Herren är med mig, derföre fruktar jag mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

7 יְהֹוָה לִי בְּעֹזְרָי וַאֲנִי אֶרְאֶה בְשֹׂנְאָֽי׃

Herren är med mig, till att hjelpa mig; och jag vill lust se på mina fiendar.

8 טוֹב לַחֲסוֹת בַּיהֹוָה מִבְּטֹחַ בָּאָדָֽם׃

Det är godt att förtrösta på Herran, och icke förlåta sig på menniskor.

9 טוֹב לַחֲסוֹת בַּיהֹוָה מִבְּטֹחַ בִּנְדִיבִֽים׃

Det är godt att förtrösta uppå Herran, och icke förlåta sig på Förstar.

10 כׇּל־גּוֹיִם סְבָבוּנִי בְּשֵׁם יְהֹוָה כִּי אֲמִילַֽם׃

Alle Hedningar belägga mig; men i Herrans Namn vill jag förgöra dem.

11 סַבּוּנִי גַם־סְבָבוּנִי בְּשֵׁם יְהֹוָה כִּי אֲמִילַֽם׃

De kringhvärfva mig på alla sidor; men i Herrans Namn vill jag nederlägga dem.

12 סַבּוּנִי כִדְבוֹרִים דֹּעֲכוּ כְּאֵשׁ קוֹצִים בְּשֵׁם יְהֹוָה כִּי אֲמִילַֽם׃

De omlägga mig såsom bi, de släcka såsom eld i törne; men i Herrans Namn vill jag förgöra dem.

13 דַּחֹה דְחִיתַנִי לִנְפֹּל וַיהֹוָה עֲזָרָֽנִי׃

Man stöter mig, att jag falla skall; men Herren hjelper mig.

14 עׇזִּי וְזִמְרָת יָהּ וַֽיְהִי־לִי לִישׁוּעָֽה׃

Herren är min magt, och min psalm; och är min salighet.

15 קוֹל ׀ רִנָּה וִישׁוּעָה בְּאׇהֳלֵי צַדִּיקִים יְמִין יְהֹוָה עֹשָׂה חָֽיִל׃

Man sjunger med glädje om seger uti de rättfärdigas hyddom; Herrans högra hand behåller segren.

16 יְמִין יְהֹוָה רוֹמֵמָה יְמִין יְהֹוָה עֹשָׂה חָֽיִל׃

Herrans högra hand är upphöjd; Herrans högra hand behåller segren.

17 לֹא־אָמוּת כִּֽי־אֶחְיֶה וַאֲסַפֵּר מַעֲשֵׂי יָֽהּ׃

Jag skall icke dö, utan lefva, och förkunna Herrans gerningar.

18 יַסֹּר יִסְּרַנִּי יָּהּ וְלַמָּוֶת לֹא נְתָנָֽנִי׃

Herren näpser mig väl; men han gifver mig icke dödenom.

19 פִּתְחוּ־לִי שַׁעֲרֵי־צֶדֶק אָבֹא־בָם אוֹדֶה יָֽהּ׃

Upplåter mig rättfärdighetenes portar, att jag må der ingå, och tacka Herranom.

20 זֶה־הַשַּׁעַר לַיהֹוָה צַדִּיקִים יָבֹאוּ בֽוֹ׃

Det är Herrans port, de rättfärdige skola der ingå.

21 אוֹדְךָ כִּי עֲנִיתָנִי וַתְּהִי־לִי לִישׁוּעָֽה׃

Jag tackar dig, att du näpste mig, och halp mig.

22 אֶבֶן מָאֲסוּ הַבּוֹנִים הָיְתָה לְרֹאשׁ פִּנָּֽה׃

Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, är till en hörnsten vorden.

23 מֵאֵת יְהֹוָה הָיְתָה זֹּאת הִיא נִפְלָאת בְּעֵינֵֽינוּ׃

Det är skedt af Herranom, och är ett under för vår ögon.

24 זֶה־הַיּוֹם עָשָׂה יְהֹוָה נָגִילָה וְנִשְׂמְחָה בֽוֹ׃

Detta är den dagen, den Herren gör; låt oss på honom fröjdas och glädjas.

25 אָנָּא יְהֹוָה הוֹשִׁיעָה נָּא אָנָּא יְהֹוָה הַצְלִיחָה נָּֽא׃

O! Herre, hjelp; o! Herre, låt väl gå.

26 בָּרוּךְ הַבָּא בְּשֵׁם יְהֹוָה בֵּרַכְנוּכֶם מִבֵּית יְהֹוָֽה׃

Lofvad vare den som kommer i Herrans Namn; vi välsigne eder, som af Herrans hus ären.

27 אֵל ׀ יְהֹוָה וַיָּאֶר לָנוּ אִסְרוּ־חַג בַּעֲבֹתִים עַד־קַרְנוֹת הַמִּזְבֵּֽחַ׃

Herren är Gud, den oss upplyser; pryder högtidena med löf, allt intill hornen på altaret.

28 אֵלִי אַתָּה וְאוֹדֶךָּ אֱלֹהַי אֲרוֹמְמֶֽךָּ׃

Du äst min Gud, och jag tackar dig; min Gud, jag vill prisa dig.

29 הוֹדוּ לַיהֹוָה כִּי־טוֹב כִּי לְעוֹלָם חַסְדּֽוֹ׃

Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.