תהילים 105

1 הוֹדוּ לַיהֹוָה קִרְאוּ בִשְׁמוֹ הוֹדִיעוּ בָעַמִּים עֲלִילוֹתָֽיו׃

Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.

2 שִֽׁירוּ־לוֹ זַמְּרוּ־לוֹ שִׂיחוּ בְּכׇל־נִפְלְאוֹתָֽיו׃

Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.

3 הִֽתְהַלְלוּ בְּשֵׁם קׇדְשׁוֹ יִשְׂמַח לֵב ׀ מְבַקְשֵׁי יְהֹוָֽה׃

Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.

4 דִּרְשׁוּ יְהֹוָה וְעֻזּוֹ בַּקְּשׁוּ פָנָיו תָּמִֽיד׃

Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.

5 זִכְרוּ נִפְלְאוֹתָיו אֲשֶׁר־עָשָׂה מֹפְתָיו וּמִשְׁפְּטֵי־פִֽיו׃

Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;

6 זֶרַע אַבְרָהָם עַבְדּוֹ בְּנֵי יַעֲקֹב בְּחִירָֽיו׃

I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

7 הוּא יְהֹוָה אֱלֹהֵינוּ בְּכׇל־הָאָרֶץ מִשְׁפָּטָֽיו׃

Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.

8 זָכַר לְעוֹלָם בְּרִיתוֹ דָּבָר צִוָּה לְאֶלֶף דּֽוֹר׃

Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;

9 אֲשֶׁר כָּרַת אֶת־אַבְרָהָם וּשְׁבוּעָתוֹ לְיִשְׂחָֽק׃

Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;

10 וַיַּעֲמִידֶהָ לְיַעֲקֹב לְחֹק לְיִשְׂרָאֵל בְּרִית עוֹלָֽם׃

Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;

11 לֵאמֹר לְךָ אֶתֵּן אֶת־אֶֽרֶץ־כְּנָעַן חֶבֶל נַחֲלַתְכֶֽם׃

Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;

12 בִּֽהְיוֹתָם מְתֵי מִסְפָּר כִּמְעַט וְגָרִים בָּֽהּ׃

Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.

13 וַיִּֽתְהַלְּכוּ מִגּוֹי אֶל־גּוֹי מִמַּמְלָכָה אֶל־עַם אַחֵֽר׃

Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.

14 לֹא־הִנִּיחַ אָדָם לְעׇשְׁקָם וַיּוֹכַח עֲלֵיהֶם מְלָכִֽים׃

Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:

15 אַֽל־תִּגְּעוּ בִמְשִׁיחָי וְלִנְבִיאַי אַל־תָּרֵֽעוּ׃

Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.

16 וַיִּקְרָא רָעָב עַל־הָאָרֶץ כׇּֽל־מַטֵּה־לֶחֶם שָׁבָֽר׃

Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.

17 שָׁלַח לִפְנֵיהֶם אִישׁ לְעֶבֶד נִמְכַּר יוֹסֵֽף׃

Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.

18 עִנּוּ בַכֶּבֶל (רגליו) [רַגְלוֹ] בַּרְזֶל בָּאָה נַפְשֽׁוֹ׃

De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;

19 עַד־עֵת בֹּא־דְבָרוֹ אִמְרַת יְהֹוָה צְרָפָֽתְהוּ׃

Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.

20 שָׁלַח מֶלֶךְ וַיַּתִּירֵהוּ מֹשֵׁל עַמִּים וַֽיְפַתְּחֵֽהוּ׃

Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.

21 שָׂמוֹ אָדוֹן לְבֵיתוֹ וּמֹשֵׁל בְּכׇל־קִנְיָנֽוֹ׃

Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;

22 לֶאְסֹר שָׂרָיו בְּנַפְשׁוֹ וּזְקֵנָיו יְחַכֵּֽם׃

Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.

23 וַיָּבֹא יִשְׂרָאֵל מִצְרָיִם וְיַעֲקֹב גָּר בְּאֶֽרֶץ־חָֽם׃

Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.

24 וַיֶּפֶר אֶת־עַמּוֹ מְאֹד וַיַּעֲצִמֵהוּ מִצָּרָֽיו׃

Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.

25 הָפַךְ לִבָּם לִשְׂנֹא עַמּוֹ לְהִתְנַכֵּל בַּעֲבָדָֽיו׃

Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.

26 שָׁלַח מֹשֶׁה עַבְדּוֹ אַהֲרֹן אֲשֶׁר בָּחַר־בּֽוֹ׃

Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.

27 שָֽׂמוּ־בָם דִּבְרֵי אֹתוֹתָיו וּמֹפְתִים בְּאֶרֶץ חָֽם׃

De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.

28 שָׁלַֽח חֹשֶׁךְ וַיַּחְשִׁךְ וְלֹֽא־מָרוּ אֶת־[דְּבָרֽוֹ] (דבריו)׃

Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.

29 הָפַךְ אֶת־מֵימֵיהֶם לְדָם וַיָּמֶת אֶת־דְּגָתָֽם׃

Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.

30 שָׁרַץ אַרְצָם צְפַרְדְּעִים בְּחַדְרֵי מַלְכֵיהֶֽם׃

Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.

31 אָמַר וַיָּבֹא עָרֹב כִּנִּים בְּכׇל־גְּבוּלָֽם׃

Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.

32 נָתַן גִּשְׁמֵיהֶם בָּרָד אֵשׁ לֶהָבוֹת בְּאַרְצָֽם׃

Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;

33 וַיַּךְ גַּפְנָם וּתְאֵנָתָם וַיְשַׁבֵּר עֵץ גְּבוּלָֽם׃

Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.

34 אָמַר וַיָּבֹא אַרְבֶּה וְיֶלֶק וְאֵין מִסְפָּֽר׃

Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;

35 וַיֹּאכַל כׇּל־עֵשֶׂב בְּאַרְצָם וַיֹּאכַל פְּרִי אַדְמָתָֽם׃

Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;

36 וַיַּךְ כׇּל־בְּכוֹר בְּאַרְצָם רֵאשִׁית לְכׇל־אוֹנָֽם׃

Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.

37 וַֽיּוֹצִיאֵם בְּכֶסֶף וְזָהָב וְאֵין בִּשְׁבָטָיו כּוֹשֵֽׁל׃

Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.

38 שָׂמַח מִצְרַיִם בְּצֵאתָם כִּֽי־נָפַל פַּחְדָּם עֲלֵיהֶֽם׃

Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.

39 פָּרַשׂ עָנָן לְמָסָךְ וְאֵשׁ לְהָאִיר לָֽיְלָה׃

Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.

40 שָׁאַל וַיָּבֵא שְׂלָו וְלֶחֶם שָׁמַיִם יַשְׂבִּיעֵֽם׃

De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.

41 פָּתַח צוּר וַיָּזוּבוּ מָיִם הָלְכוּ בַּצִּיּוֹת נָהָֽר׃

Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.

42 כִּֽי־זָכַר אֶת־דְּבַר קׇדְשׁוֹ אֶֽת־אַבְרָהָם עַבְדּֽוֹ׃

Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.

43 וַיּוֹצִא עַמּוֹ בְשָׂשׂוֹן בְּרִנָּה אֶת־בְּחִירָֽיו׃

Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;

44 וַיִּתֵּן לָהֶם אַרְצוֹת גּוֹיִם וַעֲמַל לְאֻמִּים יִירָֽשׁוּ׃

Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;

45 בַּעֲבוּר ׀ יִשְׁמְרוּ חֻקָּיו וְתוֹרֹתָיו יִנְצֹרוּ הַֽלְלוּ־יָֽהּ׃

På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.