מִשְׁלֵי 12

1 אֹהֵב מוּסָר אֹהֵֽב דָּעַת וְשׂוֹנֵא תוֹכַחַת בָּֽעַר׃

Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.

2 טוֹב יָפִיק רָצוֹן מֵיְהֹוָה וְאִישׁ מְזִמּוֹת יַרְשִֽׁיעַ׃

Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.

3 לֹא־יִכּוֹן אָדָם בְּרֶשַׁע וְשֹׁרֶשׁ צַדִּיקִים בַּל־יִמּֽוֹט׃

Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.

4 אֵֽשֶׁת־חַיִל עֲטֶרֶת בַּעְלָהּ וּכְרָקָב בְּעַצְמוֹתָיו מְבִישָֽׁה׃

En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.

5 מַחְשְׁבוֹת צַדִּיקִים מִשְׁפָּט תַּחְבֻּלוֹת רְשָׁעִים מִרְמָֽה׃

De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.

6 דִּבְרֵי רְשָׁעִים אֱרׇב־דָּם וּפִי יְשָׁרִים יַצִּילֵֽם׃

De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.

7 הָפוֹךְ רְשָׁעִים וְאֵינָם וּבֵית צַדִּיקִים יַעֲמֹֽד׃

De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.

8 לְֽפִי־שִׂכְלוֹ יְהֻלַּל־אִישׁ וְנַעֲוֵה־לֵב יִהְיֶה לָבֽוּז׃

I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.

9 טוֹב נִקְלֶה וְעֶבֶד לוֹ מִמִּתְכַּבֵּד וַחֲסַר־לָֽחֶם׃

Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.

10 יוֹדֵעַ צַדִּיק נֶפֶשׁ בְּהֶמְתּוֹ וְֽרַחֲמֵי רְשָׁעִים אַכְזָרִֽי׃

Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

11 עֹבֵד אַדְמָתוֹ יִֽשְׂבַּֽע־לָחֶם וּמְרַדֵּף רֵיקִים חֲסַר־לֵֽב׃

Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.

12 חָמַד רָשָׁע מְצוֹד רָעִים וְשֹׁרֶשׁ צַדִּיקִים יִתֵּֽן׃

Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.

13 בְּפֶשַׁע שְׂפָתַיִם מוֹקֵשׁ רָע וַיֵּצֵא מִצָּרָה צַדִּֽיק׃

Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden

14 מִפְּרִי פִי־אִישׁ יִשְׂבַּע־טוֹב וּגְמוּל יְדֵי־אָדָם (ישוב) [יָשִׁיב] לֽוֹ׃

Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.

15 דֶּרֶךְ אֱוִיל יָשָׁר בְּעֵינָיו וְשֹׁמֵעַ לְעֵצָה חָכָֽם׃

Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.

16 אֱוִיל בַּיּוֹם יִוָּדַע כַּעְסוֹ וְכֹסֶה קָלוֹן עָרֽוּם׃

Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam

17 יָפִיחַ אֱמוּנָה יַגִּיד צֶדֶק וְעֵד שְׁקָרִים מִרְמָֽה׃

Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.

18 יֵשׁ בּוֹטֶה כְּמַדְקְרוֹת חָרֶב וּלְשׁוֹן חֲכָמִים מַרְפֵּֽא׃

Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

19 שְֽׂפַת־אֱמֶת תִּכּוֹן לָעַד וְעַד־אַרְגִּיעָה לְשׁוֹן שָֽׁקֶר׃

Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

20 מִרְמָה בְּלֶב־חֹרְשֵׁי רָע וּֽלְיֹעֲצֵי שָׁלוֹם שִׂמְחָֽה׃

De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.

21 לֹא־יְאֻנֶּה לַצַּדִּיק כׇּל־אָוֶן וּרְשָׁעִים מָלְאוּ רָֽע׃

Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.

22 תּוֹעֲבַת יְהֹוָה שִׂפְתֵי־שָׁקֶר וְעֹשֵׂי אֱמוּנָה רְצוֹנֽוֹ׃

En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.

23 אָדָם עָרוּם כֹּסֶה דָּעַת וְלֵב כְּסִילִים יִקְרָא אִוֶּֽלֶת׃

En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.

24 יַד־חָרוּצִים תִּמְשׁוֹל וּרְמִיָּה תִּהְיֶה לָמַֽס׃

De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.

25 דְּאָגָה בְלֶב־אִישׁ יַשְׁחֶנָּה וְדָבָר טוֹב יְשַׂמְּחֶֽנָּה׃

Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

26 יָתֵר מֵרֵעֵהוּ צַדִּיק וְדֶרֶךְ רְשָׁעִים תַּתְעֵֽם׃

Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

27 לֹא־יַחֲרֹךְ רְמִיָּה צֵידוֹ וְהוֹן־אָדָם יָקָר חָרֽוּץ׃

Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.

28 בְּאֹֽרַח־צְדָקָה חַיִּים וְדֶרֶךְ נְתִיבָהֿ אַל־מָֽוֶת׃

På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.