< איוב 40 >
וַיַּעַן יְהֹוָה אֶת־אִיּוֹב וַיֹּאמַֽר׃ | 1 |
Så svarade nu HERREN Job och sade:
הֲרֹב עִם־שַׁדַּי יִסּוֹר מוֹכִיחַ אֱלוֹהַּ יַעֲנֶֽנָּה׃ | 2 |
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
וַיַּעַן אִיּוֹב אֶת־יְהֹוָה וַיֹּאמַֽר׃ | 3 |
Job svarade HERREN och sade:
הֵן קַלֹּתִי מָה אֲשִׁיבֶךָּ יָדִי שַׂמְתִּי לְמוֹ־פִֽי׃ | 4 |
Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
אַחַת דִּבַּרְתִּי וְלֹא אֶעֱנֶה וּשְׁתַּיִם וְלֹא אוֹסִֽיף׃ | 5 |
En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
וַיַּעַן־יְהֹוָה אֶת־אִיּוֹב (מנסערה) [מִן ׀ סְעָרָה] וַיֹּאמַֽר׃ | 6 |
Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
אֱזׇר־נָא כְגֶבֶר חֲלָצֶיךָ אֶשְׁאָלְךָ וְהוֹדִיעֵֽנִי׃ | 7 |
Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
הַאַף תָּפֵר מִשְׁפָּטִי תַּרְשִׁיעֵנִי לְמַעַן תִּצְדָּֽק׃ | 8 |
Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
וְאִם־זְרוֹעַ כָּאֵל ׀ לָךְ וּבְקוֹל כָּמֹהוּ תַרְעֵֽם׃ | 9 |
Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
עֲדֵה נָא גָאוֹן וָגֹבַהּ וְהוֹד וְהָדָר תִּלְבָּֽשׁ׃ | 10 |
Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
הָפֵץ עֶבְרוֹת אַפֶּךָ וּרְאֵה כׇל־גֵּאֶה וְהַשְׁפִּילֵֽהוּ׃ | 11 |
Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
רְאֵה כׇל־גֵּאֶה הַכְנִיעֵהוּ וַהֲדֹךְ רְשָׁעִים תַּחְתָּֽם׃ | 12 |
Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
טׇמְנֵם בֶּעָפָר יָחַד פְּנֵיהֶם חֲבֹשׁ בַּטָּמֽוּן׃ | 13 |
Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
וְגַם־אֲנִי אוֹדֶךָּ כִּֽי־תוֹשִׁעַ לְךָ יְמִינֶֽךָ׃ | 14 |
Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
הִנֵּה־נָא בְהֵמוֹת אֲשֶׁר־עָשִׂיתִי עִמָּךְ חָצִיר כַּבָּקָר יֹאכֵֽל׃ | 15 |
Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
הִנֵּה־נָא כֹחוֹ בְמׇתְנָיו וְאוֹנוֹ בִּשְׁרִירֵי בִטְנֽוֹ׃ | 16 |
Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
יַחְפֹּץ זְנָבוֹ כְמוֹ־אָרֶז גִּידֵי פַחֲדָו יְשֹׂרָֽגוּ׃ | 17 |
Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
עֲצָמָיו אֲפִיקֵי נְחֻשָׁה גְּרָמָיו כִּמְטִיל בַּרְזֶֽל׃ | 18 |
Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
הוּא רֵאשִׁית דַּרְכֵי־אֵל הָעֹשׂוֹ יַגֵּשׁ חַרְבּֽוֹ׃ | 19 |
Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
כִּי־בוּל הָרִים יִשְׂאוּ־לוֹ וְֽכׇל־חַיַּת הַשָּׂדֶה יְשַׂחֲקוּ־שָֽׁם׃ | 20 |
Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
תַּֽחַת־צֶאֱלִים יִשְׁכָּב בְּסֵתֶר קָנֶה וּבִצָּֽה׃ | 21 |
Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
יְסֻכֻּהוּ צֶאֱלִים צִֽלְלוֹ יְסֻבּוּהוּ עַרְבֵי־נָֽחַל׃ | 22 |
Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
הֵן יַעֲשֹׁק נָהָר לֹא יַחְפּוֹז יִבְטַח ׀ כִּֽי־יָגִיחַ יַרְדֵּן אֶל־פִּֽיהוּ׃ | 23 |
Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
בְּעֵינָיו יִקָּחֶנּוּ בְּמוֹקְשִׁים יִנְקׇב־אָֽף׃ | 24 |
Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?