איוב 28

1 כִּי יֵשׁ לַכֶּסֶף מוֹצָא וּמָקוֹם לַזָּהָב יָזֹֽקּוּ׃

Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.

2 בַּרְזֶל מֵֽעָפָר יֻקָּח וְאֶבֶן יָצוּק נְחוּשָֽׁה׃

Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.

3 קֵץ ׀ שָׂם לַחֹשֶׁךְ וּֽלְכׇל־תַּכְלִית הוּא חוֹקֵר אֶבֶן אֹפֶל וְצַלְמָֽוֶת׃

På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.

4 פָּרַץ נַחַל ׀ מֵֽעִם־גָּר הַֽנִּשְׁכָּחִים מִנִּי־רָגֶל דַּלּוּ מֵאֱנוֹשׁ נָֽעוּ׃

Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.

5 אֶרֶץ מִמֶּנָּה יֵֽצֵא־לָחֶם וְתַחְתֶּיהָ נֶהְפַּךְ כְּמוֹ־אֵֽשׁ׃

Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.

6 מְקוֹם־סַפִּיר אֲבָנֶיהָ וְעַפְרֹת זָהָב לֽוֹ׃

Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.

7 נָתִיב לֹא־יְדָעוֹ עָיִט וְלֹא שְׁזָפַתּוּ עֵין אַיָּֽה׃

Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;

8 לֹֽא־הִדְרִיכוּהוּ בְנֵֽי־שָׁחַץ לֹֽא־עָדָה עָלָיו שָֽׁחַל׃

De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.

9 בַּחַלָּמִישׁ שָׁלַח יָדוֹ הָפַךְ מִשֹּׁרֶשׁ הָרִֽים׃

Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.

10 בַּצּוּרוֹת יְאֹרִים בִּקֵּעַ וְכׇל־יְקָר רָאֲתָה עֵינֽוֹ׃

Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.

11 מִבְּכִי נְהָרוֹת חִבֵּשׁ וְתַעֲלֻמָהּ יֹצִא אֽוֹר׃

Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.

12 וְֽהַחׇכְמָה מֵאַיִן תִּמָּצֵא וְאֵי זֶה מְקוֹם בִּינָֽה׃

Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?

13 לֹא־יָדַע אֱנוֹשׁ עֶרְכָּהּ וְלֹא תִמָּצֵא בְּאֶרֶץ הַחַיִּֽים׃

Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.

14 תְּהוֹם אָמַר לֹא בִי־הִיא וְיָם אָמַר אֵין עִמָּדִֽי׃

Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.

15 לֹֽא־יֻתַּן סְגוֹר תַּחְתֶּיהָ וְלֹא יִשָּׁקֵל כֶּסֶף מְחִירָֽהּ׃

Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.

16 לֹֽא־תְסֻלֶּה בְּכֶתֶם אוֹפִיר בְּשֹׁהַם יָקָר וְסַפִּֽיר׃

Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;

17 לֹא־יַעַרְכֶנָּה זָהָב וּזְכוֹכִית וּתְמוּרָתָהּ כְּלִי־פָֽז׃

Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.

18 רָאמוֹת וְגָבִישׁ לֹא יִזָּכֵר וּמֶשֶׁךְ חׇכְמָה מִפְּנִינִֽים׃

Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.

19 לֹֽא־יַעַרְכֶנָּה פִּטְדַת־כּוּשׁ בְּכֶתֶם טָהוֹר לֹא תְסֻלֶּֽה׃

Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.

20 וְֽהַחׇכְמָה מֵאַיִן תָּבוֹא וְאֵי זֶה מְקוֹם בִּינָֽה׃

Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?

21 וְֽנֶעֶלְמָה מֵעֵינֵי כׇל־חָי וּמֵעוֹף הַשָּׁמַיִם נִסְתָּֽרָה׃

Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.

22 אֲבַדּוֹן וָמָוֶת אָמְרוּ בְּאׇזְנֵינוּ שָׁמַעְנוּ שִׁמְעָֽהּ׃

Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.

23 אֱלֹהִים הֵבִין דַּרְכָּהּ וְהוּא יָדַע אֶת־מְקוֹמָֽהּ׃

Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.

24 כִּי־הוּא לִקְצוֹת־הָאָרֶץ יַבִּיט תַּחַת כׇּל־הַשָּׁמַיִם יִרְאֶֽה׃

Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;

25 לַעֲשׂוֹת לָרוּחַ מִשְׁקָל וּמַיִם תִּכֵּן בְּמִדָּֽה׃

Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.

26 בַּעֲשֹׂתוֹ לַמָּטָר חֹק וְדֶרֶךְ לַחֲזִיז קֹלֽוֹת׃

Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,

27 אָז רָאָהּ וַֽיְסַפְּרָהּ הֱכִינָהּ וְגַם־חֲקָרָֽהּ׃

Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;

28 וַיֹּאמֶר ׀ לָאָדָם הֵן יִרְאַת אֲדֹנָי הִיא חׇכְמָה וְסוּר מֵרָע בִּינָֽה׃

Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.