איוב 22

1 וַיַּעַן אֱלִיפַז הַֽתֵּמָנִי וַיֹּאמַֽר׃

Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

2 הַלְאֵל יִסְכׇּן־גָּבֶר כִּֽי־יִסְכֹּן עָלֵימוֹ מַשְׂכִּֽיל׃

Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?

3 הַחֵפֶץ לְשַׁדַּי כִּי תִצְדָּק וְאִם־בֶּצַע כִּֽי־תַתֵּם דְּרָכֶֽיךָ׃

Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?

4 הֲֽמִיִּרְאָתְךָ יֹכִיחֶךָ יָבוֹא עִמְּךָ בַּמִּשְׁפָּֽט׃

Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?

5 הֲלֹא רָעָֽתְךָ רַבָּה וְאֵֽין־קֵץ לַעֲוֺנֹתֶֽיךָ׃

Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.

6 כִּֽי־תַחְבֹּל אַחֶיךָ חִנָּם וּבִגְדֵי עֲרוּמִּים תַּפְשִֽׁיט׃

Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.

7 לֹא־מַיִם עָיֵף תַּשְׁקֶה וּמֵרָעֵב תִּֽמְנַֽע־לָֽחֶם׃

Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.

8 וְאִישׁ זְרוֹעַ לוֹ הָאָרֶץ וּנְשׂוּא פָנִים יֵשֶׁב בָּֽהּ׃

Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.

9 אַלְמָנוֹת שִׁלַּחְתָּ רֵיקָם וּזְרֹעוֹת יְתֹמִים יְדֻכָּֽא׃

Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.

10 עַל־כֵּן סְבִיבוֹתֶיךָ פַחִים וִיבַהֶלְךָ פַּחַד פִּתְאֹֽם׃

Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.

11 אוֹ־חֹשֶׁךְ לֹֽא־תִרְאֶה וְֽשִׁפְעַת־מַיִם תְּכַסֶּֽךָּ׃

Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?

12 הֲֽלֹא־אֱלוֹהַּ גֹּבַהּ שָׁמָיִם וּרְאֵה רֹאשׁ כּוֹכָבִים כִּי־רָֽמּוּ׃

Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;

13 וְֽאָמַרְתָּ מַה־יָּדַֽע אֵל הַבְעַד עֲרָפֶל יִשְׁפּֽוֹט׃

Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?

14 עָבִים סֵֽתֶר־לוֹ וְלֹא יִרְאֶה וְחוּג שָׁמַיִם יִתְהַלָּֽךְ׃

Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.

15 הַאֹרַח עוֹלָם תִּשְׁמוֹר אֲשֶׁר דָּרְכוּ מְתֵי־אָֽוֶן׃

Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?

16 אֲשֶֽׁר־קֻמְּטוּ וְלֹא־עֵת נָהָר יוּצַק יְסוֹדָֽם׃

Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;

17 הָאֹמְרִים לָאֵל סוּר מִמֶּנּוּ וּמַה־יִּפְעַל שַׁדַּי לָֽמוֹ׃

De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?

18 וְהוּא מִלֵּא בָתֵּיהֶם טוֹב וַעֲצַת רְשָׁעִים רָחֲקָה מֶֽנִּי׃

Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.

19 יִרְאוּ צַדִּיקִים וְיִשְׂמָחוּ וְנָקִי יִלְעַג־לָֽמוֹ׃

De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.

20 אִם־לֹא נִכְחַד קִימָנוּ וְיִתְרָם אָכְלָה אֵֽשׁ׃

Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.

21 הַסְכֶּן־נָא עִמּוֹ וּשְׁלָם בָּהֶם תְּֽבוֹאַתְךָ טוֹבָֽה׃

Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.

22 קַח־נָא מִפִּיו תּוֹרָה וְשִׂים אֲמָרָיו בִּלְבָבֶֽךָ׃

Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.

23 אִם־תָּשׁוּב עַד־שַׁדַּי תִּבָּנֶה תַּרְחִיק עַוְלָה מֵאׇהֳלֶֽךָ׃

Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;

24 וְשִׁית־עַל־עָפָר בָּצֶר וּכְצוּר נְחָלִים אוֹפִֽיר׃

Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.

25 וְהָיָה שַׁדַּי בְּצָרֶיךָ וְכֶסֶף תּוֹעָפוֹת לָֽךְ׃

Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.

26 כִּי־אָז עַל־שַׁדַּי תִּתְעַנָּג וְתִשָּׂא אֶל־אֱלוֹהַּ פָּנֶֽיךָ׃

Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.

27 תַּעְתִּיר אֵלָיו וְיִשְׁמָעֶךָּ וּנְדָרֶיךָ תְשַׁלֵּֽם׃

Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.

28 וְֽתִגְזַר־אֹמֶר וְיָקׇם לָךְ וְעַל־דְּרָכֶיךָ נָגַהּ אֽוֹר׃

Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.

29 כִּֽי־הִשְׁפִּילוּ וַתֹּאמֶר גֵּוָה וְשַׁח עֵינַיִם יוֹשִֽׁעַ׃

Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;

30 יְמַלֵּט אִֽי־נָקִי וְנִמְלַט בְּבֹר כַּפֶּֽיךָ׃

Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.