< תהילים 74 >
משכיל לאסף למה אלהים זנחת לנצח יעשן אפך בצאן מרעיתך | 1 |
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
זכר עדתך קנית קדם-- גאלת שבט נחלתך הר-ציון זה שכנת בו | 2 |
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
הרימה פעמיך למשאות נצח כל-הרע אויב בקדש | 3 |
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
שאגו צרריך בקרב מועדך שמו אותתם אתות | 4 |
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
יודע כמביא למעלה בסבך-עץ קרדמות | 5 |
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
ועת (ועתה) פתוחיה יחד-- בכשיל וכילפות יהלמון | 6 |
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
שלחו באש מקדשך לארץ חללו משכן-שמך | 7 |
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
אמרו בלבם נינם יחד שרפו כל-מועדי-אל בארץ | 8 |
De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
אותתינו לא ראינו אין-עוד נביא ולא-אתנו ידע עד-מה | 9 |
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
עד-מתי אלהים יחרף צר ינאץ אויב שמך לנצח | 10 |
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
למה תשיב ידך וימינך מקרב חוקך (חיקך) כלה | 11 |
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
ואלהים מלכי מקדם פעל ישועות בקרב הארץ | 12 |
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
אתה פוררת בעזך ים שברת ראשי תנינים על-המים | 13 |
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
אתה רצצת ראשי לויתן תתננו מאכל לעם לציים | 14 |
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
אתה בקעת מעין ונחל אתה הובשת נהרות איתן | 15 |
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
לך יום אף-לך לילה אתה הכינות מאור ושמש | 16 |
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
אתה הצבת כל-גבולות ארץ קיץ וחרף אתה יצרתם | 17 |
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
זכר-זאת--אויב חרף יהוה ועם נבל נאצו שמך | 18 |
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
אל-תתן לחית נפש תורך חית ענייך אל-תשכח לנצח | 19 |
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
הבט לברית כי מלאו מחשכי-ארץ נאות חמס | 20 |
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
אל-ישב דך נכלם עני ואביון יהללו שמך | 21 |
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
קומה אלהים ריבה ריבך זכר חרפתך מני-נבל כל-היום | 22 |
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
אל-תשכח קול צרריך שאון קמיך עלה תמיד | 23 |
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.