תהילים 73
| מזמור לאסף אך טוב לישראל אלהים-- לברי לבב | 1 |
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
| ואני--כמעט נטוי (נטיו) רגלי כאין שפכה (שפכו) אשרי | 2 |
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
| כי-קנאתי בהוללים שלום רשעים אראה | 3 |
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
| כי אין חרצבות למותם ובריא אולם | 4 |
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
| בעמל אנוש אינמו ועם-אדם לא ינגעו | 5 |
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
| לכן ענקתמו גאוה יעטף-שית חמס למו | 6 |
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
| יצא מחלב עינמו עברו משכיות לבב | 7 |
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
| ימיקו וידברו ברע עשק ממרום ידברו | 8 |
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
| שתו בשמים פיהם ולשונם תהלך בארץ | 9 |
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
| לכן ישיב (ישוב) עמו הלם ומי מלא ימצו למו | 10 |
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
| ואמרו איכה ידע-אל ויש דעה בעליון | 11 |
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
| הנה-אלה רשעים ושלוי עולם השגו-חיל | 12 |
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
| אך-ריק זכיתי לבבי וארחץ בנקיון כפי | 13 |
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
| ואהי נגוע כל-היום ותוכחתי לבקרים | 14 |
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
| אם-אמרתי אספרה כמו הנה דור בניך בגדתי | 15 |
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
| ואחשבה לדעת זאת עמל היא (הוא) בעיני | 16 |
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
| עד-אבוא אל-מקדשי-אל אבינה לאחריתם | 17 |
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
| אך בחלקות תשית למו הפלתם למשואות | 18 |
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
| איך היו לשמה כרגע ספו תמו מן-בלהות | 19 |
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
| כחלום מהקיץ-- אדני בעיר צלמם תבזה | 20 |
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
| כי יתחמץ לבבי וכליותי אשתונן | 21 |
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
| ואני-בער ולא אדע בהמות הייתי עמך | 22 |
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
| ואני תמיד עמך אחזת ביד-ימיני | 23 |
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
| בעצתך תנחני ואחר כבוד תקחני | 24 |
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
| מי-לי בשמים ועמך לא-חפצתי בארץ | 25 |
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
| כלה שארי ולבבי צור-לבבי וחלקי--אלהים לעולם | 26 |
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
| כי-הנה רחקיך יאבדו הצמתה כל-זונה ממך | 27 |
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
| ואני קרבת אלהים-- לי-טוב שתי באדני יהוה מחסי לספר כל-מלאכותיך | 28 |
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
