תהילים 73
| מזמור לאסף אך טוב לישראל אלהים-- לברי לבב | 1 |
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
| ואני--כמעט נטוי (נטיו) רגלי כאין שפכה (שפכו) אשרי | 2 |
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
| כי-קנאתי בהוללים שלום רשעים אראה | 3 |
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
| כי אין חרצבות למותם ובריא אולם | 4 |
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
| בעמל אנוש אינמו ועם-אדם לא ינגעו | 5 |
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
| לכן ענקתמו גאוה יעטף-שית חמס למו | 6 |
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
| יצא מחלב עינמו עברו משכיות לבב | 7 |
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
| ימיקו וידברו ברע עשק ממרום ידברו | 8 |
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
| שתו בשמים פיהם ולשונם תהלך בארץ | 9 |
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
| לכן ישיב (ישוב) עמו הלם ומי מלא ימצו למו | 10 |
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
| ואמרו איכה ידע-אל ויש דעה בעליון | 11 |
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
| הנה-אלה רשעים ושלוי עולם השגו-חיל | 12 |
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
| אך-ריק זכיתי לבבי וארחץ בנקיון כפי | 13 |
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
| ואהי נגוע כל-היום ותוכחתי לבקרים | 14 |
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
| אם-אמרתי אספרה כמו הנה דור בניך בגדתי | 15 |
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
| ואחשבה לדעת זאת עמל היא (הוא) בעיני | 16 |
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
| עד-אבוא אל-מקדשי-אל אבינה לאחריתם | 17 |
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
| אך בחלקות תשית למו הפלתם למשואות | 18 |
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
| איך היו לשמה כרגע ספו תמו מן-בלהות | 19 |
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
| כחלום מהקיץ-- אדני בעיר צלמם תבזה | 20 |
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
| כי יתחמץ לבבי וכליותי אשתונן | 21 |
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
| ואני-בער ולא אדע בהמות הייתי עמך | 22 |
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
| ואני תמיד עמך אחזת ביד-ימיני | 23 |
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
| בעצתך תנחני ואחר כבוד תקחני | 24 |
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
| מי-לי בשמים ועמך לא-חפצתי בארץ | 25 |
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
| כלה שארי ולבבי צור-לבבי וחלקי--אלהים לעולם | 26 |
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
| כי-הנה רחקיך יאבדו הצמתה כל-זונה ממך | 27 |
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
| ואני קרבת אלהים-- לי-טוב שתי באדני יהוה מחסי לספר כל-מלאכותיך | 28 |
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
