תהילים 69
| למנצח על-שושנים לדוד ב הושיעני אלהים-- כי באו מים עד-נפש | 1 |
För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
| טבעתי ביון מצולה-- ואין מעמד באתי במעמקי-מים ושבלת שטפתני | 2 |
Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
| יגעתי בקראי נחר גרוני כלו עיני--מיחל לאלהי | 3 |
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
| רבו משערות ראשי-- שנאי חנם עצמו מצמיתי איבי שקר-- אשר לא-גזלתי אז אשיב | 4 |
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
| אלהים--אתה ידעת לאולתי ואשמותי ממך לא-נכחדו | 5 |
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
| אל-יבשו בי קויך-- אדני יהוה צבאות אל-יכלמו בי מבקשיך-- אלהי ישראל | 6 |
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
| כי-עליך נשאתי חרפה כסתה כלמה פני | 7 |
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
| מוזר הייתי לאחי ונכרי לבני אמי | 8 |
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
| כי-קנאת ביתך אכלתני וחרפות חורפיך נפלו עלי | 9 |
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
| ואבכה בצום נפשי ותהי לחרפות לי | 10 |
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
| ואתנה לבושי שק ואהי להם למשל | 11 |
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
| ישיחו בי ישבי שער ונגינות שותי שכר | 12 |
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
| ואני תפלתי-לך יהוה עת רצון-- אלהים ברב-חסדך ענני באמת ישעך | 13 |
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
| הצילני מטיט ואל-אטבעה אנצלה משנאי וממעמקי מים | 14 |
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
| אל-תשטפני שבלת מים-- ואל-תבלעני מצולה ואל-תאטר-עלי באר פיה | 15 |
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
| ענני יהוה כי-טוב חסדך כרב רחמיך פנה אלי | 16 |
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
| ואל-תסתר פניך מעבדך כי-צר-לי מהר ענני | 17 |
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
| קרבה אל-נפשי גאלה למען איבי פדני | 18 |
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
| אתה ידעת--חרפתי ובשתי וכלמתי נגדך כל-צוררי | 19 |
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
| חרפה שברה לבי-- ואנושה ואקוה לנוד ואין ולמנחמים ולא מצאתי | 20 |
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
| ויתנו בברותי ראש ולצמאי ישקוני חמץ | 21 |
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
| יהי-שלחנם לפניהם לפח ולשלומים למוקש | 22 |
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
| תחשכנה עיניהם מראות ומתניהם תמיד המעד | 23 |
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
| שפך-עליהם זעמך וחרון אפך ישיגם | 24 |
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
| תהי-טירתם נשמה באהליהם אל-יהי ישב | 25 |
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
| כי-אתה אשר-הכית רדפו ואל-מכאוב חלליך יספרו | 26 |
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
| תנה-עון על-עונם ואל-יבאו בצדקתך | 27 |
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
| ימחו מספר חיים ועם צדיקים אל-יכתבו | 28 |
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
| ואני עני וכואב ישועתך אלהים תשגבני | 29 |
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
| אהללה שם-אלהים בשיר ואגדלנו בתודה | 30 |
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
| ותיטב ליהוה משור פר מקרן מפריס | 31 |
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
| ראו ענוים ישמחו דרשי אלהים ויחי לבבכם | 32 |
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
| כי-שמע אל-אביונים יהוה ואת-אסיריו לא בזה | 33 |
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
| יהללוהו שמים וארץ ימים וכל-רמש בם | 34 |
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
| כי אלהים יושיע ציון ויבנה ערי יהודה וישבו שם וירשוה | 35 |
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
| וזרע עבדיו ינחלוה ואהבי שמו ישכנו-בה | 36 |
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
