< תהילים 59 >
למנצח אל-תשחת לדוד מכתם בשלח שאול וישמרו את-הבית להמיתו ב הצילני מאיבי אלהי ממתקוממי תשגבני | 1 |
För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
הצילני מפעלי און ומאנשי דמים הושיעני | 2 |
Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
כי הנה ארבו לנפשי-- יגורו עלי עזים לא-פשעי ולא-חטאתי יהוה | 3 |
Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
בלי-עון ירצון ויכוננו עורה לקראתי וראה | 4 |
Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
ואתה יהוה-אלהים צבאות אלהי ישראל-- הקיצה לפקד כל-הגוים אל-תחן כל-בגדי און סלה | 5 |
Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
ישובו לערב יהמו ככלב ויסובבו עיר | 6 |
Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
הנה יביעון בפיהם--חרבות בשפתותיהם כי-מי שמע | 7 |
Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
ואתה יהוה תשחק-למו תלעג לכל-גוים | 8 |
Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»
עזו אליך אשמרה כי-אלהים משגבי | 9 |
Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
אלהי חסדו (חסדי) יקדמני אלהים יראני בשררי | 10 |
Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
אל-תהרגם פן ישכחו עמי--הניעמו בחילך והורידמו מגננו אדני | 11 |
Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
חטאת-פימו דבר-שפתימו וילכדו בגאונם ומאלה ומכחש יספרו | 12 |
Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
כלה בחמה כלה ואינמו וידעו--כי-אלהים משל ביעקב לאפסי הארץ סלה | 13 |
Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
וישבו לערב יהמו ככלב ויסובבו עיר | 14 |
Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
המה ינועון (יניעון) לאכל-- אם-לא ישבעו וילינו | 15 |
Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
ואני אשיר עזך-- וארנן לבקר חסדך כי-היית משגב לי ומנוס ביום צר-לי | 16 |
De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
עזי אליך אזמרה כי-אלהים משגבי אלהי חסדי | 17 |
Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd. Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.