תהילים 57
| למנצח אל-תשחת לדוד מכתם-- בברחו מפני-שאול במערה ב חנני אלהים חנני-- כי בך חסיה נפשי ובצל-כנפיך אחסה-- עד יעבר הוות | 1 |
Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då han för Saul flydde in i kulona. Gud, var mig nådelig, var mig nådelig; ty uppå dig tröstar min själ, och under dina vingars skugga hafver jag tillflykt, tilldess att det onda går öfver.
| אקרא לאלהים עליון לאל גמר עלי | 2 |
Jag ropar till Gud, den Aldrahögsta; till Gud, den på min jämmer en ända gör.
| ישלח משמים ויושיעני-- חרף שאפי סלה ישלח אלהים חסדו ואמתו | 3 |
Han sänder af himmelen, och hjelper mig ifrå mina förtryckares försmädelse. (Sela) Gud sänder sina godhet och trohet.
| נפשי בתוך לבאם-- אשכבה להטים בני-אדם--שניהם חנית וחצים ולשונם חרב חדה | 4 |
Jag ligger med mine själ ibland lejon. Menniskors barn äro lågar; deras tänder äro spjut och pilar, och deras tungor skarp svärd.
| רומה על-השמים אלהים על כל-הארץ כבודך | 5 |
Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och dina äro öfver alla verldena.
| רשת הכינו לפעמי-- כפף נפשי כרו לפני שיחה נפלו בתוכה סלה | 6 |
De ställa för min gång nät, och nedertrycka mina själ; de grafva för mig ena grop, och falla sjelfve deruti. (Sela)
| נכון לבי אלהים נכון לבי אשירה ואזמרה | 7 |
Mitt hjerta är redo, Gud, mitt hjerta är redo, att jag skall sjunga och lofva.
| עורה כבודי--עורה הנבל וכנור אעירה שחר | 8 |
Vaka upp, min ära, vaka upp, psaltare och harpor; bittida vill jag uppvaka.
| אודך בעמים אדני אזמרך בלאמים | 9 |
Herre, jag vill tacka dig ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland Hedningarna.
| כי-גדל עד-שמים חסדך ועד-שחקים אמתך | 10 |
Ty din godhet är så vidt som himmelen är, och din sannfärdighet så vidt som skyarna gå.
| רומה על-שמים אלהים על כל-הארץ כבודך | 11 |
Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din ära öfver alla verldena.
