< תהילים 49 >

למנצח לבני-קרח מזמור ב שמעו-זאת כל-העמים האזינו כל-ישבי חלד 1
En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
גם-בני אדם גם-בני-איש-- יחד עשיר ואביון 2
Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
פי ידבר חכמות והגות לבי תבונות 3
Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
אטה למשל אזני אפתח בכנור חידתי 4
Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
למה אירא בימי רע-- עון עקבי יסובני 5
Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
הבטחים על-חילם וברב עשרם יתהללו 6
Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
אח--לא פדה יפדה איש לא-יתן לאלהים כפרו 7
Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
ויקר פדיון נפשם וחדל לעולם 8
Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
ויחי-עוד לנצח לא יראה השחת 9
Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
כי יראה חכמים ימותו-- יחד כסיל ובער יאבדו ועזבו לאחרים חילם 10
Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
קרבם בתימו לעולם-- משכנתם לדור ודר קראו בשמותם עלי אדמות 11
Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
ואדם ביקר בל-ילין נמשל כבהמות נדמו 12
Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
זה דרכם כסל למו ואחריהם בפיהם ירצו סלה 13
Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
כצאן לשאול שתו-- מות ירעם וירדו בם ישרים לבקר--וצירם (וצורם) לבלות שאול מזבל לו (Sheol h7585) 14
De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
אך-אלהים--יפדה נפשי מיד-שאול כי יקחני סלה (Sheol h7585) 15
Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
אל-תירא כי-יעשר איש כי-ירבה כבוד ביתו 16
Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
כי לא במותו יקח הכל לא-ירד אחריו כבודו 17
Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
כי-נפשו בחייו יברך ויודך כי-תיטיב לך 18
Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
תבוא עד-דור אבותיו עד-נצח לא יראו-אור 19
Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
אדם ביקר ולא יבין נמשל כבהמות נדמו 20
Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.

< תהילים 49 >