< תהילים 49 >
למנצח לבני-קרח מזמור ב שמעו-זאת כל-העמים האזינו כל-ישבי חלד | 1 |
En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
גם-בני אדם גם-בני-איש-- יחד עשיר ואביון | 2 |
Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
פי ידבר חכמות והגות לבי תבונות | 3 |
Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
אטה למשל אזני אפתח בכנור חידתי | 4 |
Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
למה אירא בימי רע-- עון עקבי יסובני | 5 |
Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
הבטחים על-חילם וברב עשרם יתהללו | 6 |
Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
אח--לא פדה יפדה איש לא-יתן לאלהים כפרו | 7 |
Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
ויקר פדיון נפשם וחדל לעולם | 8 |
Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
ויחי-עוד לנצח לא יראה השחת | 9 |
Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
כי יראה חכמים ימותו-- יחד כסיל ובער יאבדו ועזבו לאחרים חילם | 10 |
Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
קרבם בתימו לעולם-- משכנתם לדור ודר קראו בשמותם עלי אדמות | 11 |
Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
ואדם ביקר בל-ילין נמשל כבהמות נדמו | 12 |
Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
זה דרכם כסל למו ואחריהם בפיהם ירצו סלה | 13 |
Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
כצאן לשאול שתו-- מות ירעם וירדו בם ישרים לבקר--וצירם (וצורם) לבלות שאול מזבל לו (Sheol ) | 14 |
De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol )
אך-אלהים--יפדה נפשי מיד-שאול כי יקחני סלה (Sheol ) | 15 |
Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol )
אל-תירא כי-יעשר איש כי-ירבה כבוד ביתו | 16 |
Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
כי לא במותו יקח הכל לא-ירד אחריו כבודו | 17 |
Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
כי-נפשו בחייו יברך ויודך כי-תיטיב לך | 18 |
Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
תבוא עד-דור אבותיו עד-נצח לא יראו-אור | 19 |
Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
אדם ביקר ולא יבין נמשל כבהמות נדמו | 20 |
Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.