תהילים 39

1 למנצח לידיתון (לידותון) מזמור לדוד ב אמרתי-- אשמרה דרכי מחטוא בלשוני אשמרה לפי מחסום-- בעד רשע לנגדי

För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

2 נאלמתי דומיה החשיתי מטוב וכאבי נעכר

Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

3 חם-לבי בקרבי--בהגיגי תבער-אש דברתי בלשוני

Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

4 הודיעני יהוה קצי--ומדת ימי מה-היא אדעה מה-חדל אני

Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

5 הנה טפחות נתתה ימי-- וחלדי כאין נגדך אך כל-הבל כל-אדם נצב סלה

HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

6 אך-בצלם יתהלך-איש-- אך-הבל יהמיון יצבר ולא-ידע מי-אספם

Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)

7 ועתה מה-קויתי אדני-- תוחלתי לך היא

Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

8 מכל-פשעי הצילני חרפת נבל אל-תשימני

Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

9 נאלמתי לא אפתח-פי כי אתה עשית

Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

10 הסר מעלי נגעך מתגרת ידך אני כליתי

Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

11 בתוכחות על-עון יסרת איש-- ותמס כעש חמודו אך הבל כל-אדם סלה

Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

12 שמעה תפלתי יהוה ושועתי האזינה-- אל-דמעתי אל-תחרש כי גר אנכי עמך תושב ככל-אבותי

Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)

13 השע ממני ואבליגה-- בטרם אלך ואינני

Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.