< תהילים 18 >
למנצח לעבד יהוה--לדוד אשר דבר ליהוה את-דברי השירה הזאת-- ביום הציל-יהוה אותו מכף כל-איביו ומיד שאול ב ויאמר-- ארחמך יהוה חזקי | 1 |
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
יהוה סלעי ומצודתי-- ומפלטי אלי צורי אחסה-בו מגני וקרן-ישעי משגבי | 2 |
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
מהלל אקרא יהוה ומן-איבי אושע | 3 |
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
אפפוני חבלי-מות ונחלי בליעל יבעתוני | 4 |
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
חבלי שאול סבבוני קדמוני מוקשי מות (Sheol ) | 5 |
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol )
בצר-לי אקרא יהוה-- ואל-אלהי אשוע ישמע מהיכלו קולי ושועתי לפניו תבוא באזניו | 6 |
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
ותגעש ותרעש הארץ-- ומוסדי הרים ירגזו ויתגעשו כי-חרה לו | 7 |
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
עלה עשן באפו-- ואש-מפיו תאכל גחלים בערו ממנו | 8 |
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
ויט שמים וירד וערפל תחת רגליו | 9 |
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
וירכב על-כרוב ויעף וידא על-כנפי-רוח | 10 |
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
ישת חשך סתרו-- סביבותיו סכתו חשכת-מים עבי שחקים | 11 |
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
מנגה נגדו עביו עברו--ברד וגחלי-אש | 12 |
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
וירעם בשמים יהוה--ועליון יתן קלו ברד וגחלי-אש | 13 |
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
וישלח חציו ויפיצם וברקים רב ויהמם | 14 |
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
ויראו אפיקי מים ויגלו מוסדות תבל מגערתך יהוה-- מנשמת רוח אפך | 15 |
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
ישלח ממרום יקחני ימשני ממים רבים | 16 |
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
יצילני מאיבי עז ומשנאי כי-אמצו ממני | 17 |
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
יקדמוני ביום-אידי ויהי-יהוה למשען לי | 18 |
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
ויוציאני למרחב יחלצני כי חפץ בי | 19 |
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
יגמלני יהוה כצדקי כבר ידי ישיב לי | 20 |
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
כי-שמרתי דרכי יהוה ולא-רשעתי מאלהי | 21 |
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
כי כל-משפטיו לנגדי וחקתיו לא-אסיר מני | 22 |
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
ואהי תמים עמו ואשתמר מעוני | 23 |
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
וישב-יהוה לי כצדקי כבר ידי לנגד עיניו | 24 |
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
עם-חסיד תתחסד עם-גבר תמים תתמם | 25 |
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
עם-נבר תתברר ועם-עקש תתפתל | 26 |
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
כי-אתה עם-עני תושיע ועינים רמות תשפיל | 27 |
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
כי-אתה תאיר נרי יהוה אלהי יגיה חשכי | 28 |
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
כי-בך ארץ גדוד ובאלהי אדלג-שור | 29 |
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
האל תמים דרכו אמרת-יהוה צרופה מגן הוא לכל החסים בו | 30 |
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
כי מי אלוה מבלעדי יהוה ומי צור זולתי אלהינו | 31 |
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
האל המאזרני חיל ויתן תמים דרכי | 32 |
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
משוה רגלי כאילות ועל במתי יעמידני | 33 |
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
מלמד ידי למלחמה ונחתה קשת-נחושה זרועתי | 34 |
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
ותתן-לי מגן ישעך וימינך תסעדני וענותך תרבני | 35 |
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
תרחיב צעדי תחתי ולא מעדו קרסלי | 36 |
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
ארדוף אויבי ואשיגם ולא-אשוב עד-כלותם | 37 |
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
אמחצם ולא-יכלו קום יפלו תחת רגלי | 38 |
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
ותאזרני חיל למלחמה תכריע קמי תחתי | 39 |
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
ואיבי נתתה לי ערף ומשנאי אצמיתם | 40 |
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
ישועו ואין-מושיע על-יהוה ולא ענם | 41 |
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
ואשחקם כעפר על-פני-רוח כטיט חוצות אריקם | 42 |
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
תפלטני מריבי-עם תשימני לראש גוים עם לא-ידעתי יעבדוני | 43 |
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
לשמע אזן ישמעו לי בני-נכר יכחשו-לי | 44 |
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
בני-נכר יבלו ויחרגו ממסגרותיהם | 45 |
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
חי-יהוה וברוך צורי וירום אלוהי ישעי | 46 |
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
האל--הנותן נקמות לי וידבר עמים תחתי | 47 |
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
מפלטי מאיבי אף מן-קמי תרוממני מאיש חמס תצילני | 48 |
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
על-כן אודך בגוים יהוה ולשמך אזמרה | 49 |
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
מגדל ישועות מלכו ועשה חסד למשיחו--לדוד ולזרעו עד-עולם | 50 |
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.