תהילים 16
| מכתם לדוד שמרני אל כי-חסיתי בך | 1 |
Ett gyldene klenodium Davids. Bevara mig, Gud; förty jag tröstar uppå dig.
| אמרת ליהוה אדני אתה טובתי בל-עליך | 2 |
Jag hafver sagt till Herran: Du äst ju Herren; jag måste för dina skull lida.
| לקדושים אשר-בארץ המה ואדירי כל-חפצי-בם | 3 |
För de heliga, som på jordene äro, och för de härliga, till dem hafver jag allt mitt behag.
| ירבו עצבותם אחר מהרו בל-אסיך נסכיהם מדם ובל-אשא את-שמותם על-שפתי | 4 |
Men de som efter en annan löpa, skola stor bedröfvelse hafva; jag vill icke offra deras drickoffer med blod, eller föra deras namn i minom mun.
| יהוה מנת-חלקי וכוסי-- אתה תומיך גורלי | 5 |
Men Herren är mitt gods och min del; du uppehåller min arfvedel.
| חבלים נפלו-לי בנעמים אף-נחלת שפרה עלי | 6 |
Lotten är mig fallen i det lustiga; mig är en skön arfvedel tillfallen.
| אברך--את-יהוה אשר יעצני אף-לילות יסרוני כליותי | 7 |
Jag lofvar Herran, den mig råd gifvit hafver; tukta mig också mine njurar om nattena.
| שויתי יהוה לנגדי תמיד כי מימיני בל-אמוט | 8 |
Jag hafver Herran för ögon alltid: ty han är mig på högra handene; derföre skall jag väl blifva vid mig.
| לכן שמח לבי--ויגל כבודי אף-בשרי ישכן לבטח | 9 |
Derföre gläder sig mitt hjerta, och min ära är glad, och mitt kött skall säkert ligga.
| כי לא-תעזב נפשי לשאול לא-תתן חסידך לראות שחת (Sheol h7585) | 10 |
Ty du skall icke låta mina själ uti helvete; och icke tillstädja, att din Helige ser förgängelse. (Sheol h7585)
| תודיעני ארח חיים שבע שמחות את-פניך נעמות בימינך נצח | 11 |
Du kungör mig vägen till lifvet; för dig är glädje tillfyllest, och lustigt väsende på dine högra hand evinnerliga.
