< תהילים 146 >
הללו-יה הללי נפשי את-יהוה | 1 |
Halleluja. Lofva Herran, min själ.
אהללה יהוה בחיי אזמרה לאלהי בעודי | 2 |
Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.
אל-תבטחו בנדיבים-- בבן-אדם שאין לו תשועה | 3 |
Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.
תצא רוחו ישב לאדמתו ביום ההוא אבדו עשתנתיו | 4 |
Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.
אשרי--שאל יעקב בעזרו שברו על-יהוה אלהיו | 5 |
Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;
עשה שמים וארץ-- את-הים ואת-כל-אשר-בם השמר אמת לעולם | 6 |
Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;
עשה משפט לעשוקים--נתן לחם לרעבים יהוה מתיר אסורים | 7 |
Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.
יהוה פקח עורים--יהוה זקף כפופים יהוה אהב צדיקים | 8 |
Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.
יהוה שמר את-גרים--יתום ואלמנה יעודד ודרך רשעים יעות | 9 |
Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.
ימלך יהוה לעולם-- אלהיך ציון לדר ודר הללו-יה | 10 |
Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.