< תהילים 141 >

מזמור לדוד יהוה קראתיך חושה לי האזינה קולי בקראי-לך 1
En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
תכון תפלתי קטרת לפניך משאת כפי מנחת-ערב 2
Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
שיתה יהוה שמרה לפי נצרה על-דל שפתי 3
Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
אל-תט-לבי לדבר רע להתעולל עללות ברשע-- את-אישים פעלי-און ובל-אלחם במנעמיהם 4
Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
יהלמני צדיק חסד ויוכיחני-- שמן ראש אל-יני ראשי כי-עוד ותפלתי ברעותיהם 5
Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
נשמטו בידי-סלע שפטיהם ושמעו אמרי כי נעמו 6
Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
כמו פלח ובקע בארץ-- נפזרו עצמינו לפי שאול (Sheol h7585) 7
Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
כי אליך יהוה אדני עיני בכה חסיתי אל-תער נפשי 8
Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
שמרני--מידי פח יקשו לי ומקשות פעלי און 9
Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
יפלו במכמריו רשעים יחד אנכי עד-אעבור 10
De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.

< תהילים 141 >