< תהילים 120 >
שיר המעלות אל-יהוה בצרתה לי-- קראתי ויענני | 1 |
Ein song til høgtidsferderne. Til Herren ropa eg i mi naud, og han svara meg.
יהוה--הצילה נפשי משפת-שקר מלשון רמיה | 2 |
Herre, frels mi sjæl frå ljugarlippa, frå den falske tunga!
מה-יתן לך ומה-יסיף לך-- לשון רמיה | 3 |
Kva skal han gjeva deg, og kva meir skal han gjeva deg, du falske tunga?
חצי גבור שנונים עם גחלי רתמים | 4 |
Kveste piler til ei kjempa og gløder av einebuska.
אויה-לי כי-גרתי משך שכנתי עם-אהלי קדר | 5 |
Usæl eg, som framand er imillom Mesek, og bur ved Kedars tjeld!
רבת שכנה-לה נפשי-- עם שונא שלום | 6 |
Lenge nok hev sjæli mi butt hjå deim som hatar fred.
אני-שלום וכי אדבר המה למלחמה | 7 |
Eg er berre fred, men når eg talar, er dei ferdige til strid.