< תהילים 109 >
למנצח לדוד מזמור אלהי תהלתי אל-תחרש | 1 |
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
כי פי רשע ופי-מרמה--עלי פתחו דברו אתי לשון שקר | 2 |
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
ודברי שנאה סבבוני וילחמוני חנם | 3 |
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
תחת-אהבתי ישטנוני ואני תפלה | 4 |
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
וישימו עלי רעה תחת טובה ושנאה תחת אהבתי | 5 |
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
הפקד עליו רשע ושטן יעמד על-ימינו | 6 |
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
בהשפטו יצא רשע ותפלתו תהיה לחטאה | 7 |
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
יהיו-ימיו מעטים פקדתו יקח אחר | 8 |
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
יהיו-בניו יתומים ואשתו אלמנה | 9 |
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
ונוע ינועו בניו ושאלו ודרשו מחרבותיהם | 10 |
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
ינקש נושה לכל-אשר-לו ויבזו זרים יגיעו | 11 |
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
אל-יהי-לו משך חסד ואל-יהי חונן ליתומיו | 12 |
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
יהי-אחריתו להכרית בדור אחר ימח שמם | 13 |
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
יזכר עון אבתיו--אל-יהוה וחטאת אמו אל-תמח | 14 |
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
יהיו נגד-יהוה תמיד ויכרת מארץ זכרם | 15 |
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
יען-- אשר לא זכר עשות חסד וירדף איש-עני ואביון--ונכאה לבב למותת | 16 |
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
ויאהב קללה ותבואהו ולא-חפץ בברכה ותרחק ממנו | 17 |
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
וילבש קללה כמדו ותבא כמים בקרבו וכשמן בעצמותיו | 18 |
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
תהי-לו כבגד יעטה ולמזח תמיד יחגרה | 19 |
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
זאת פעלת שטני מאת יהוה והדברים רע על-נפשי | 20 |
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
ואתה יהוה אדני-- עשה-אתי למען שמך כי-טוב חסדך הצילני | 21 |
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
כי-עני ואביון אנכי ולבי חלל בקרבי | 22 |
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
כצל-כנטותו נהלכתי ננערתי כארבה | 23 |
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
ברכי כשלו מצום ובשרי כחש משמן | 24 |
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
ואני הייתי חרפה להם יראוני יניעון ראשם | 25 |
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
עזרני יהוה אלהי הושיעני כחסדך | 26 |
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
וידעו כי-ידך זאת אתה יהוה עשיתה | 27 |
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
יקללו-המה ואתה תברך קמו ויבשו--ועבדך ישמח | 28 |
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
ילבשו שוטני כלמה ויעטו כמעיל בשתם | 29 |
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
אודה יהוה מאד בפי ובתוך רבים אהללנו | 30 |
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
כי-יעמד לימין אביון-- להושיע משפטי נפשו | 31 |
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.