< תהילים 109 >
למנצח לדוד מזמור אלהי תהלתי אל-תחרש | 1 |
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
כי פי רשע ופי-מרמה--עלי פתחו דברו אתי לשון שקר | 2 |
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
ודברי שנאה סבבוני וילחמוני חנם | 3 |
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
תחת-אהבתי ישטנוני ואני תפלה | 4 |
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
וישימו עלי רעה תחת טובה ושנאה תחת אהבתי | 5 |
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
הפקד עליו רשע ושטן יעמד על-ימינו | 6 |
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
בהשפטו יצא רשע ותפלתו תהיה לחטאה | 7 |
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
יהיו-ימיו מעטים פקדתו יקח אחר | 8 |
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
יהיו-בניו יתומים ואשתו אלמנה | 9 |
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
ונוע ינועו בניו ושאלו ודרשו מחרבותיהם | 10 |
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
ינקש נושה לכל-אשר-לו ויבזו זרים יגיעו | 11 |
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
אל-יהי-לו משך חסד ואל-יהי חונן ליתומיו | 12 |
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
יהי-אחריתו להכרית בדור אחר ימח שמם | 13 |
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
יזכר עון אבתיו--אל-יהוה וחטאת אמו אל-תמח | 14 |
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
יהיו נגד-יהוה תמיד ויכרת מארץ זכרם | 15 |
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
יען-- אשר לא זכר עשות חסד וירדף איש-עני ואביון--ונכאה לבב למותת | 16 |
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
ויאהב קללה ותבואהו ולא-חפץ בברכה ותרחק ממנו | 17 |
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
וילבש קללה כמדו ותבא כמים בקרבו וכשמן בעצמותיו | 18 |
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
תהי-לו כבגד יעטה ולמזח תמיד יחגרה | 19 |
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
זאת פעלת שטני מאת יהוה והדברים רע על-נפשי | 20 |
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
ואתה יהוה אדני-- עשה-אתי למען שמך כי-טוב חסדך הצילני | 21 |
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
כי-עני ואביון אנכי ולבי חלל בקרבי | 22 |
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
כצל-כנטותו נהלכתי ננערתי כארבה | 23 |
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
ברכי כשלו מצום ובשרי כחש משמן | 24 |
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
ואני הייתי חרפה להם יראוני יניעון ראשם | 25 |
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
עזרני יהוה אלהי הושיעני כחסדך | 26 |
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
וידעו כי-ידך זאת אתה יהוה עשיתה | 27 |
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
יקללו-המה ואתה תברך קמו ויבשו--ועבדך ישמח | 28 |
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
ילבשו שוטני כלמה ויעטו כמעיל בשתם | 29 |
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
אודה יהוה מאד בפי ובתוך רבים אהללנו | 30 |
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
כי-יעמד לימין אביון-- להושיע משפטי נפשו | 31 |
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.