< תהילים 107 >

הדו ליהוה כי-טוב כי לעולם חסדו 1
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
יאמרו גאולי יהוה-- אשר גאלם מיד-צר 2
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
ומארצות קבצם ממזרח וממערב מצפון ומים 3
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
תעו במדבר בישימון דרך עיר מושב לא מצאו 4
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
רעבים גם-צמאים-- נפשם בהם תתעטף 5
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
ויצעקו אל-יהוה בצר להם ממצוקותיהם יצילם 6
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
וידריכם בדרך ישרה-- ללכת אל-עיר מושב 7
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם 8
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
כי-השביע נפש שקקה ונפש רעבה מלא-טוב 9
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
ישבי חשך וצלמות אסירי עני וברזל 10
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
כי-המרו אמרי-אל ועצת עליון נאצו 11
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
ויכנע בעמל לבם כשלו ואין עזר 12
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
ויזעקו אל-יהוה בצר להם ממצקותיהם יושיעם 13
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
יוציאם מחשך וצלמות ומוסרותיהם ינתק 14
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם 15
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
כי-שבר דלתות נחשת ובריחי ברזל גדע 16
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
אולים מדרך פשעם ומעונתיהם יתענו 17
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
כל-אכל תתעב נפשם ויגיעו עד-שערי מות 18
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
ויזעקו אל-יהוה בצר להם ממצקותיהם יושיעם 19
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
ישלח דברו וירפאם וימלט משחיתותם 20
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם 21
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
ויזבחו זבחי תודה ויספרו מעשיו ברנה 22
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
] יורדי הים באניות עשי מלאכה במים רבים 23
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
] המה ראו מעשי יהוה ונפלאותיו במצולה 24
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
] ויאמר--ויעמד רוח סערה ותרומם גליו 25
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
] יעלו שמים ירדו תהומות נפשם ברעה תתמוגג 26
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
] יחוגו וינועו כשכור וכל-חכמתם תתבלע 27
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
] ויצעקו אל-יהוה בצר להם וממצוקתיהם יוציאם 28
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
יקם סערה לדממה ויחשו גליהם 29
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
וישמחו כי-ישתקו וינחם אל-מחוז חפצם 30
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם 31
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
וירוממוהו בקהל-עם ובמושב זקנים יהללוהו 32
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
ישם נהרות למדבר ומצאי מים לצמאון 33
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
ארץ פרי למלחה מרעת יושבי בה 34
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
ישם מדבר לאגם-מים וארץ ציה למצאי מים 35
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
ויושב שם רעבים ויכוננו עיר מושב 36
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
ויזרעו שדות ויטעו כרמים ויעשו פרי תבואה 37
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
ויברכם וירבו מאד ובהמתם לא ימעיט 38
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
וימעטו וישחו-- מעצר רעה ויגון 39
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
] שפך בוז על-נדיבים ויתעם בתהו לא-דרך 40
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
וישגב אביון מעוני וישם כצאן משפחות 41
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
יראו ישרים וישמחו וכל-עולה קפצה פיה 42
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
מי-חכם וישמר-אלה ויתבוננו חסדי יהוה 43
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.

< תהילים 107 >