< תהילים 107 >
הדו ליהוה כי-טוב כי לעולם חסדו | 1 |
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
יאמרו גאולי יהוה-- אשר גאלם מיד-צר | 2 |
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
ומארצות קבצם ממזרח וממערב מצפון ומים | 3 |
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
תעו במדבר בישימון דרך עיר מושב לא מצאו | 4 |
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
רעבים גם-צמאים-- נפשם בהם תתעטף | 5 |
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
ויצעקו אל-יהוה בצר להם ממצוקותיהם יצילם | 6 |
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
וידריכם בדרך ישרה-- ללכת אל-עיר מושב | 7 |
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם | 8 |
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
כי-השביע נפש שקקה ונפש רעבה מלא-טוב | 9 |
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
ישבי חשך וצלמות אסירי עני וברזל | 10 |
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
כי-המרו אמרי-אל ועצת עליון נאצו | 11 |
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
ויכנע בעמל לבם כשלו ואין עזר | 12 |
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
ויזעקו אל-יהוה בצר להם ממצקותיהם יושיעם | 13 |
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
יוציאם מחשך וצלמות ומוסרותיהם ינתק | 14 |
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם | 15 |
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
כי-שבר דלתות נחשת ובריחי ברזל גדע | 16 |
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
אולים מדרך פשעם ומעונתיהם יתענו | 17 |
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
כל-אכל תתעב נפשם ויגיעו עד-שערי מות | 18 |
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
ויזעקו אל-יהוה בצר להם ממצקותיהם יושיעם | 19 |
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
ישלח דברו וירפאם וימלט משחיתותם | 20 |
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם | 21 |
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
ויזבחו זבחי תודה ויספרו מעשיו ברנה | 22 |
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
] יורדי הים באניות עשי מלאכה במים רבים | 23 |
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
] המה ראו מעשי יהוה ונפלאותיו במצולה | 24 |
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
] ויאמר--ויעמד רוח סערה ותרומם גליו | 25 |
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
] יעלו שמים ירדו תהומות נפשם ברעה תתמוגג | 26 |
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
] יחוגו וינועו כשכור וכל-חכמתם תתבלע | 27 |
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
] ויצעקו אל-יהוה בצר להם וממצוקתיהם יוציאם | 28 |
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
יקם סערה לדממה ויחשו גליהם | 29 |
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
וישמחו כי-ישתקו וינחם אל-מחוז חפצם | 30 |
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם | 31 |
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
וירוממוהו בקהל-עם ובמושב זקנים יהללוהו | 32 |
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
ישם נהרות למדבר ומצאי מים לצמאון | 33 |
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
ארץ פרי למלחה מרעת יושבי בה | 34 |
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
ישם מדבר לאגם-מים וארץ ציה למצאי מים | 35 |
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
ויושב שם רעבים ויכוננו עיר מושב | 36 |
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
ויזרעו שדות ויטעו כרמים ויעשו פרי תבואה | 37 |
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
ויברכם וירבו מאד ובהמתם לא ימעיט | 38 |
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
וימעטו וישחו-- מעצר רעה ויגון | 39 |
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
] שפך בוז על-נדיבים ויתעם בתהו לא-דרך | 40 |
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
וישגב אביון מעוני וישם כצאן משפחות | 41 |
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
יראו ישרים וישמחו וכל-עולה קפצה פיה | 42 |
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
מי-חכם וישמר-אלה ויתבוננו חסדי יהוה | 43 |
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.