< תהילים 105 >
הודו ליהוה קראו בשמו הודיעו בעמים עלילותיו | 1 |
Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
שירו-לו זמרו-לו שיחו בכל-נפלאותיו | 2 |
Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
התהללו בשם קדשו ישמח לב מבקשי יהוה | 3 |
Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
דרשו יהוה ועזו בקשו פניו תמיד | 4 |
Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
זכרו--נפלאותיו אשר-עשה מפתיו ומשפטי-פיו | 5 |
Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
זרע אברהם עבדו בני יעקב בחיריו | 6 |
I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
הוא יהוה אלהינו בכל-הארץ משפטיו | 7 |
Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
זכר לעולם בריתו דבר צוה לאלף דור | 8 |
Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
אשר כרת את-אברהם ושבועתו לישחק | 9 |
på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
ויעמידה ליעקב לחק לישראל ברית עולם | 10 |
Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
לאמר--לך אתן את-ארץ-כנען חבל נחלתכם | 11 |
han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
בהיותם מתי מספר כמעט וגרים בה | 12 |
Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
ויתהלכו מגוי אל-גוי מממלכה אל-עם אחר | 13 |
Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
לא-הניח אדם לעשקם ויוכח עליהם מלכים | 14 |
Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
אל-תגעו במשיחי ולנביאי אל-תרעו | 15 |
»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
ויקרא רעב על-הארץ כל-מטה-לחם שבר | 16 |
Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
שלח לפניהם איש לעבד נמכר יוסף | 17 |
då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
ענו בכבל רגליו (רגלו) ברזל באה נפשו | 18 |
Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
עד-עת בא-דברו-- אמרת יהוה צרפתהו | 19 |
till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
שלח מלך ויתירהו משל עמים ויפתחהו | 20 |
Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
שמו אדון לביתו ומשל בכל-קנינו | 21 |
Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
לאסר שריו בנפשו וזקניו יחכם | 22 |
han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
ויבא ישראל מצרים ויעקב גר בארץ-חם | 23 |
Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
ויפר את-עמו מאד ויעצמהו מצריו | 24 |
Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
הפך לבם לשנא עמו להתנכל בעבדיו | 25 |
de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
שלח משה עבדו אהרן אשר בחר-בו | 26 |
Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
שמו-בם דברי אתותיו ומפתים בארץ חם | 27 |
De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
שלח חשך ויחשך ולא-מרו את-דבריו (דברו) | 28 |
Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
הפך את-מימיהם לדם וימת את-דגתם | 29 |
Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
שרץ ארצם צפרדעים בחדרי מלכיהם | 30 |
Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
אמר ויבא ערב כנים בכל-גבולם | 31 |
Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
נתן גשמיהם ברד אש להבות בארצם | 32 |
Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
ויך גפנם ותאנתם וישבר עץ גבולם | 33 |
Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
אמר ויבא ארבה וילק ואין מספר | 34 |
Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
ויאכל כל-עשב בארצם ויאכל פרי אדמתם | 35 |
De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
ויך כל-בכור בארצם ראשית לכל-אונם | 36 |
Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
ויוציאם בכסף וזהב ואין בשבטיו כושל | 37 |
Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
שמח מצרים בצאתם כי-נפל פחדם עליהם | 38 |
Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
פרש ענן למסך ואש להאיר לילה | 39 |
Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
שאל ויבא שלו ולחם שמים ישביעם | 40 |
De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
פתח צור ויזובו מים הלכו בציות נהר | 41 |
Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
כי-זכר את-דבר קדשו את-אברהם עבדו | 42 |
Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
ויוצא עמו בששון ברנה את-בחיריו | 43 |
Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
ויתן להם ארצות גוים ועמל לאמים יירשו | 44 |
Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
בעבור ישמרו חקיו-- ותורתיו ינצרו הללו-יה | 45 |
för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!