תהילים 102
| תפלה לעני כי-יעטף-- ולפני יהוה ישפך שיחו ב יהוה שמעה תפלתי ושועתי אליך תבוא | 1 |
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
| אל-תסתר פניך ממני-- ביום צר-לי הטה-אלי אזנך ביום אקרא מהר ענני | 2 |
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
| כי-כלו בעשן ימי ועצמותי כמוקד נחרו | 3 |
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
| הוכה-כעשב ויבש לבי כי-שכחתי מאכל לחמי | 4 |
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
| מקול אנחתי-- דבקה עצמי לבשרי | 5 |
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
| דמיתי לקאת מדבר הייתי ככוס חרבות | 6 |
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
| שקדתי ואהיה-- כצפור בודד על-גג | 7 |
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
| כל-היום חרפוני אויבי מהוללי בי נשבעו | 8 |
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
| כי-אפר כלחם אכלתי ושקוי בבכי מסכתי | 9 |
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
| מפני-זעמך וקצפך-- כי נשאתני ותשליכני | 10 |
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
| ימי כצל נטוי ואני כעשב איבש | 11 |
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
| ואתה יהוה לעולם תשב וזכרך לדר ודר | 12 |
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
| אתה תקום תרחם ציון כי-עת לחננה כי-בא מועד | 13 |
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
| כי-רצו עבדיך את-אבניה ואת-עפרה יחננו | 14 |
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
| וייראו גוים את-שם יהוה וכל-מלכי הארץ את-כבודך | 15 |
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
| כי-בנה יהוה ציון-- נראה בכבודו | 16 |
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
| פנה אל-תפלת הערער ולא-בזה את-תפלתם | 17 |
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
| תכתב זאת לדור אחרון ועם נברא יהלל-יה | 18 |
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
| כי-השקיף ממרום קדשו יהוה משמים אל-ארץ הביט | 19 |
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
| לשמע אנקת אסיר לפתח בני תמותה | 20 |
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
| לספר בציון שם יהוה ותהלתו בירושלם | 21 |
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
| בהקבץ עמים יחדו וממלכות לעבד את-יהוה | 22 |
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
| ענה בדרך כחו (כחי) קצר ימי | 23 |
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
| אמר--אלי אל תעלני בחצי ימי בדור דורים שנותיך | 24 |
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
| לפנים הארץ יסדת ומעשה ידיך שמים | 25 |
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
| המה יאבדו-- ואתה תעמד וכלם כבגד יבלו כלבוש תחליפם ויחלפו | 26 |
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
| ואתה-הוא ושנותיך לא יתמו | 27 |
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
| בני-עבדיך ישכונו וזרעם לפניך יכון | 28 |
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
