< איכה 5 >
זכר יהוה מה היה לנו הביט (הביטה) וראה את חרפתנו | 1 |
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
נחלתנו נהפכה לזרים בתינו לנכרים | 2 |
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
יתומים היינו אין (ואין) אב אמתינו כאלמנות | 3 |
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
מימינו בכסף שתינו עצינו במחיר יבאו | 4 |
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
על צוארנו נרדפנו יגענו לא (ולא) הונח לנו | 5 |
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
מצרים נתנו יד אשור לשבע לחם | 6 |
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
אבתינו חטאו אינם (ואינם) אנחנו (ואנחנו) עונתיהם סבלנו | 7 |
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
עבדים משלו בנו פרק אין מידם | 8 |
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
בנפשנו נביא לחמנו מפני חרב המדבר | 9 |
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
עורנו כתנור נכמרו מפני זלעפות רעב | 10 |
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
נשים בציון ענו בתלת בערי יהודה | 11 |
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
שרים בידם נתלו פני זקנים לא נהדרו | 12 |
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
בחורים טחון נשאו ונערים בעץ כשלו | 13 |
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
זקנים משער שבתו בחורים מנגינתם | 14 |
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
שבת משוש לבנו נהפך לאבל מחלנו | 15 |
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
נפלה עטרת ראשנו אוי נא לנו כי חטאנו | 16 |
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
על זה היה דוה לבנו--על אלה חשכו עינינו | 17 |
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
על הר ציון ששמם שועלים הלכו בו | 18 |
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
אתה יהוה לעולם תשב כסאך לדור ודור | 19 |
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
למה לנצח תשכחנו תעזבנו לארך ימים | 20 |
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
השיבנו יהוה אליך ונשוב (ונשובה) חדש ימינו כקדם | 21 |
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
כי אם מאס מאסתנו קצפת עלינו עד מאד | 22 |
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?