איכה 3
| אני הגבר ראה עני בשבט עברתו | 1 |
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
| אותי נהג וילך חשך ולא אור | 2 |
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
| אך בי ישב יהפך ידו כל היום | 3 |
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
| בלה בשרי ועורי שבר עצמותי | 4 |
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
| בנה עלי ויקף ראש ותלאה | 5 |
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
| במחשכים הושיבני כמתי עולם | 6 |
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
| גדר בעדי ולא אצא הכביד נחשתי | 7 |
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
| גם כי אזעק ואשוע שתם תפלתי | 8 |
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
| גדר דרכי בגזית נתיבתי עוה | 9 |
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
| דב ארב הוא לי אריה (ארי) במסתרים | 10 |
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
| דרכי סורר ויפשחני שמני שמם | 11 |
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
| דרך קשתו ויציבני כמטרא לחץ | 12 |
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
| הביא בכליתי בני אשפתו | 13 |
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
| הייתי שחק לכל עמי נגינתם כל היום | 14 |
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
| השביעני במרורים הרוני לענה | 15 |
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
| ויגרס בחצץ שני הכפישני באפר | 16 |
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
| ותזנח משלום נפשי נשיתי טובה | 17 |
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
| ואמר אבד נצחי ותוחלתי מיהוה | 18 |
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
| זכר עניי ומרודי לענה וראש | 19 |
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
| זכור תזכור ותשיח (ותשוח) עלי נפשי | 20 |
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
| זאת אשיב אל לבי על כן אוחיל | 21 |
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
| חסדי יהוה כי לא תמנו כי לא כלו רחמיו | 22 |
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
| חדשים לבקרים רבה אמונתך | 23 |
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
| חלקי יהוה אמרה נפשי על כן אוחיל לו | 24 |
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
| טוב יהוה לקוו לנפש תדרשנו | 25 |
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
| טוב ויחיל ודומם לתשועת יהוה | 26 |
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
| טוב לגבר כי ישא על בנעוריו | 27 |
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
| ישב בדד וידם כי נטל עליו | 28 |
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
| יתן בעפר פיהו אולי יש תקוה | 29 |
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
| יתן למכהו לחי ישבע בחרפה | 30 |
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
| כי לא יזנח לעולם אדני | 31 |
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
| כי אם הוגה ורחם כרב חסדיו | 32 |
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
| כי לא ענה מלבו ויגה בני איש | 33 |
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
| לדכא תחת רגליו כל אסירי ארץ | 34 |
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
| להטות משפט גבר נגד פני עליון | 35 |
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
| לעות אדם בריבו אדני לא ראה | 36 |
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
| מי זה אמר ותהי אדני לא צוה | 37 |
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
| מפי עליון לא תצא הרעות והטוב | 38 |
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
| מה יתאונן אדם חי גבר על חטאו | 39 |
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
| נחפשה דרכינו ונחקרה ונשובה עד יהוה | 40 |
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
| נשא לבבנו אל כפים אל אל בשמים | 41 |
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
| נחנו פשענו ומרינו אתה לא סלחת | 42 |
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
| סכותה באף ותרדפנו הרגת לא חמלת | 43 |
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
| סכותה בענן לך מעבור תפלה | 44 |
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
| סחי ומאוס תשימנו בקרב העמים | 45 |
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
| פצו עלינו פיהם כל איבינו | 46 |
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
| פחד ופחת היה לנו השאת והשבר | 47 |
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
| פלגי מים תרד עיני על שבר בת עמי | 48 |
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
| עיני נגרה ולא תדמה מאין הפגות | 49 |
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
| עד ישקיף וירא יהוה משמים | 50 |
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
| עיני עוללה לנפשי מכל בנות עירי | 51 |
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
| צוד צדוני כצפור איבי חנם | 52 |
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
| צמתו בבור חיי וידו אבן בי | 53 |
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
| צפו מים על ראשי אמרתי נגזרתי | 54 |
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
| קראתי שמך יהוה מבור תחתיות | 55 |
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
| קולי שמעת אל תעלם אזנך לרוחתי לשועתי | 56 |
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
| קרבת ביום אקראך אמרת אל תירא | 57 |
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
| רבת אדני ריבי נפשי גאלת חיי | 58 |
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
| ראיתה יהוה עותתי שפטה משפטי | 59 |
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
| ראיתה כל נקמתם--כל מחשבתם לי | 60 |
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
| שמעת חרפתם יהוה כל מחשבתם עלי | 61 |
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
| שפתי קמי והגיונם עלי כל היום | 62 |
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
| שבתם וקימתם הביטה אני מנגינתם | 63 |
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
| תשיב להם גמול יהוה כמעשה ידיהם | 64 |
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
| תתן להם מגנת לב תאלתך להם | 65 |
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
| תרדף באף ותשמידם מתחת שמי יהוה | 66 |
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
