איוב 9
| ויען איוב ויאמר | 1 |
Därefter tog Job till orda och sade:
| אמנם ידעתי כי-כן ומה-יצדק אנוש עם-אל | 2 |
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
| אם-יחפץ לריב עמו-- לא-יעננו אחת מני-אלף | 3 |
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
| חכם לבב ואמיץ כח-- מי-הקשה אליו וישלם | 4 |
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
| המעתיק הרים ולא ידעו-- אשר הפכם באפו | 5 |
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
| המרגיז ארץ ממקומה ועמודיה יתפלצון | 6 |
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
| האמר לחרס ולא יזרח ובעד כוכבים יחתם | 7 |
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
| נטה שמים לבדו ודורך על-במתי ים | 8 |
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
| עשה-עש כסיל וכימה וחדרי תמן | 9 |
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
| עשה גדלות עד-אין חקר ונפלאות עד-אין מספר | 10 |
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
| הן יעבר עלי ולא אראה ויחלף ולא-אבין לו | 11 |
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
| הן יחתף מי ישיבנו מי-יאמר אליו מה-תעשה | 12 |
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
| אלוה לא-ישיב אפו תחתו שחחו עזרי רהב | 13 |
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
| אף כי-אנכי אעננו אבחרה דברי עמו | 14 |
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
| אשר אם-צדקתי לא אענה למשפטי אתחנן | 15 |
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
| אם-קראתי ויענני-- לא-אאמין כי-יאזין קולי | 16 |
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
| אשר-בשערה ישופני והרבה פצעי חנם | 17 |
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
| לא-יתנני השב רוחי כי ישבעני ממררים | 18 |
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
| אם-לכח אמיץ הנה ואם-למשפט מי יועידני | 19 |
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
| אם-אצדק פי ירשיעני תם-אני ויעקשני | 20 |
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
| תם-אני לא-אדע נפשי אמאס חיי | 21 |
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
| אחת היא על-כן אמרתי--תם ורשע הוא מכלה | 22 |
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
| אם-שוט ימית פתאם-- למסת נקים ילעג | 23 |
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
| ארץ נתנה ביד-רשע-- פני-שפטיה יכסה אם-לא אפוא מי-הוא | 24 |
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
| וימי קלו מני-רץ ברחו לא-ראו טובה | 25 |
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
| חלפו עם-אניות אבה כנשר יטוש עלי-אכל | 26 |
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
| אם-אמרי אשכחה שיחי אעזבה פני ואבליגה | 27 |
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
| יגרתי כל-עצבתי ידעתי כי-לא תנקני | 28 |
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
| אנכי ארשע למה-זה הבל איגע | 29 |
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
| אם-התרחצתי במו- (במי-) שלג והזכותי בבר כפי | 30 |
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
| אז בשחת תטבלני ותעבוני שלמותי | 31 |
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
| כי-לא-איש כמוני אעננו נבוא יחדו במשפט | 32 |
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
| לא יש-בינינו מוכיח-- ישת ידו על-שנינו | 33 |
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
| יסר מעלי שבטו ואמתו אל-תבעתני | 34 |
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
| אדברה ולא איראנו כי לא-כן אנכי עמדי | 35 |
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
