< איוב 40 >
ויען יהוה את-איוב ויאמר | 1 |
Så svarade nu HERREN Job och sade:
הרב עם-שדי יסור מוכיח אלוה יעננה | 2 |
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
ויען איוב את-יהוה ויאמר | 3 |
Job svarade HERREN och sade:
הן קלתי מה אשיבך ידי שמתי למו-פי | 4 |
Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
אחת דברתי ולא אענה ושתים ולא אוסיף | 5 |
En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
ויען-יהוה את-איוב מנסערה (מן סערה) ויאמר | 6 |
Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
אזר-נא כגבר חלציך אשאלך והודיעני | 7 |
Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
האף תפר משפטי תרשיעני למען תצדק | 8 |
Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
ואם-זרוע כאל לך ובקול כמהו תרעם | 9 |
Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
עדה נא גאון וגבה והוד והדר תלבש | 10 |
Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
הפץ עברות אפך וראה כל-גאה והשפילהו | 11 |
Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
ראה כל-גאה הכניעהו והדך רשעים תחתם | 12 |
Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
טמנם בעפר יחד פניהם חבש בטמון | 13 |
Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
וגם-אני אודך כי-תושע לך ימינך | 14 |
Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
הנה-נא בהמות אשר-עשיתי עמך חציר כבקר יאכל | 15 |
Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
הנה-נא כחו במתניו ואונו בשרירי בטנו | 16 |
Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
יחפץ זנבו כמו-ארז גידי פחדו ישרגו | 17 |
Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
עצמיו אפיקי נחשה גרמיו כמטיל ברזל | 18 |
Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
הוא ראשית דרכי-אל העשו יגש חרבו | 19 |
Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
כי-בול הרים ישאו-לו וכל-חית השדה ישחקו-שם | 20 |
Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
תחת-צאלים ישכב-- בסתר קנה ובצה | 21 |
Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
יסכהו צאלים צללו יסבוהו ערבי-נחל | 22 |
Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
הן יעשק נהר לא יחפוז יבטח כי-יגיח ירדן אל-פיהו | 23 |
Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
בעיניו יקחנו במוקשים ינקב-אף | 24 |
Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?