< איוב 37 >
אף-לזאת יחרד לבי ויתר ממקומו | 1 |
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
שמעו שמוע ברגז קלו והגה מפיו יצא | 2 |
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
תחת-כל-השמים ישרהו ואורו על-כנפות הארץ | 3 |
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
אחריו ישאג-קול-- ירעם בקול גאונו ולא יעקבם כי-ישמע קולו | 4 |
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
ירעם אל בקולו נפלאות עשה גדלות ולא נדע | 5 |
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
כי לשלג יאמר-- הוא-ארץ וגשם מטר וגשם מטרות עזו | 6 |
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
ביד-כל-אדם יחתום-- לדעת כל-אנשי מעשהו | 7 |
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
ותבוא חיה במו-ארב ובמעונתיה תשכן | 8 |
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
מן-החדר תבוא סופה וממזרים קרה | 9 |
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
מנשמת-אל יתן-קרח ורחב מים במוצק | 10 |
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
אף-ברי יטריח עב יפיץ ענן אורו | 11 |
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
והוא מסבות מתהפך בתחבולתו לפעלם כל אשר יצום על-פני תבל ארצה | 12 |
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
אם-לשבט אם-לארצו-- אם-לחסד ימצאהו | 13 |
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
האזינה זאת איוב עמד והתבונן נפלאות אל | 14 |
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
התדע בשום-אלוה עליהם והפיע אור עננו | 15 |
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
התדע על-מפלשי-עב מפלאות תמים דעים | 16 |
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
אשר-בגדיך חמים-- בהשקט ארץ מדרום | 17 |
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
תרקיע עמו לשחקים חזקים כראי מוצק | 18 |
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
הודיענו מה-נאמר לו לא-נערך מפני-חשך | 19 |
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
היספר-לו כי אדבר אם-אמר איש כי יבלע | 20 |
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
ועתה לא ראו אור-- בהיר הוא בשחקים ורוח עברה ותטהרם | 21 |
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
מצפון זהב יאתה על-אלוה נורא הוד | 22 |
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
שדי לא-מצאנהו שגיא-כח ומשפט ורב-צדקה לא יענה | 23 |
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
לכן יראוהו אנשים לא-יראה כל-חכמי-לב | 24 |
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.