< איוב 32 >

וישבתו שלשת האנשים האלה-- מענות את-איוב כי הוא צדיק בעיניו 1
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
ויחר אף אליהוא בן-ברכאל הבוזי-- ממשפחת-רם באיוב חרה אפו-- על-צדקו נפשו מאלהים 2
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
ובשלשת רעיו חרה אפו על אשר לא-מצאו מענה-- וירשיעו את-איוב 3
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
ואליהו--חכה את-איוב בדברים כי זקנים-המה ממנו לימים 4
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
וירא אליהוא--כי אין מענה בפי שלשת האנשים ויחר אפו 5
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
ויען אליהוא בן ברכאל הבוזי-- ויאמר צעיר אני לימים ואתם ישישים על-כן זחלתי ואירא מחות דעי אתכם 6
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
אמרתי ימים ידברו ורב שנים ידיעו חכמה 7
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
אכן רוח-היא באנוש ונשמת שדי תבינם 8
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
לא-רבים יחכמו וזקנים יבינו משפט 9
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
לכן אמרתי שמעה-לי אחוה דעי אף-אני 10
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
הן הוחלתי לדבריכם--אזין עד-תבונתיכם עד-תחקרון מלין 11
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
ועדיכם אתבונן והנה אין לאיוב מוכיח--עונה אמריו מכם 12
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
פן-תאמרו מצאנו חכמה אל ידפנו לא-איש 13
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
ולא-ערך אלי מלין ובאמריכם לא אשיבנו 14
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
חתו לא-ענו עוד העתיקו מהם מלים 15
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
והוחלתי כי-לא ידברו כי עמדו לא-ענו עוד 16
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
אענה אף-אני חלקי אחוה דעי אף-אני 17
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
כי מלתי מלים הציקתני רוח בטני 18
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
הנה-בטני--כיין לא-יפתח כאבות חדשים יבקע 19
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
אדברה וירוח-לי אפתח שפתי ואענה 20
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
אל-נא אשא פני-איש ואל-אדם לא אכנה 21
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
כי לא ידעתי אכנה כמעט ישאני עשני 22
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

< איוב 32 >