< איוב 31 >
ברית כרתי לעיני ומה אתבונן על-בתולה | 1 |
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
ומה חלק אלוה ממעל ונחלת שדי ממרמים | 2 |
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
הלא-איד לעול ונכר לפעלי און | 3 |
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
הלא-הוא יראה דרכי וכל-צעדי יספור | 4 |
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
אם-הלכתי עם-שוא ותחש על-מרמה רגלי | 5 |
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
ישקלני במאזני-צדק וידע אלוה תמתי | 6 |
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
אם תטה אשרי מני הדרך ואחר עיני הלך לבי ובכפי דבק מאום | 7 |
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
אזרעה ואחר יאכל וצאצאי ישרשו | 8 |
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
אם-נפתה לבי על-אשה ועל-פתח רעי ארבתי | 9 |
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
תטחן לאחר אשתי ועליה יכרעון אחרין | 10 |
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
כי-הוא (היא) זמה והיא (והוא) עון פלילים | 11 |
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
כי אש היא עד-אבדון תאכל ובכל-תבואתי תשרש | 12 |
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
אם-אמאס--משפט עבדי ואמתי ברבם עמדי | 13 |
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
ומה אעשה כי-יקום אל וכי-יפקד מה אשיבנו | 14 |
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
הלא-בבטן עשני עשהו ויכננו ברחם אחד | 15 |
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
אם-אמנע מחפץ דלים ועיני אלמנה אכלה | 16 |
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
ואכל פתי לבדי ולא-אכל יתום ממנה | 17 |
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
כי מנעורי גדלני כאב ומבטן אמי אנחנה | 18 |
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
אם-אראה אובד מבלי לבוש ואין כסות לאביון | 19 |
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
אם-לא ברכוני חלצו ומגז כבשי יתחמם | 20 |
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
אם-הניפותי על-יתום ידי כי-אראה בשער עזרתי | 21 |
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
כתפי משכמה תפול ואזרעי מקנה תשבר | 22 |
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
כי פחד אלי איד אל ומשאתו לא אוכל | 23 |
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
אם-שמתי זהב כסלי ולכתם אמרתי מבטחי | 24 |
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
אם-אשמח כי-רב חילי וכי-כביר מצאה ידי | 25 |
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
אם-אראה אור כי יהל וירח יקר הלך | 26 |
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
ויפת בסתר לבי ותשק ידי לפי | 27 |
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
גם-הוא עון פלילי כי-כחשתי לאל ממעל | 28 |
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
אם-אשמח בפיד משנאי והתעררתי כי-מצאו רע | 29 |
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
ולא-נתתי לחטא חכי-- לשאל באלה נפשו | 30 |
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
אם-לא אמרו מתי אהלי מי-יתן מבשרו לא נשבע | 31 |
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
בחוץ לא-ילין גר דלתי לארח אפתח | 32 |
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
אם-כסיתי כאדם פשעי-- לטמון בחבי עוני | 33 |
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
כי אערוץ המון רבה-- ובוז-משפחות יחתני ואדם לא-אצא פתח | 34 |
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
מי יתן-לי שמע לי-- הן-תוי שדי יענני וספר כתב איש ריבי | 35 |
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
אם-לא על-שכמי אשאנו אענדנו עטרות לי | 36 |
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
מספר צעדי אגידנו כמו-נגיד אקרבנו | 37 |
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
אם-עלי אדמתי תזעק ויחד תלמיה יבכיון | 38 |
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
אם-כחה אכלתי בלי-כסף ונפש בעליה הפחתי | 39 |
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
תחת חטה יצא חוח--ותחת-שערה באשה תמו דברי איוב | 40 |
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.