< איוב 31 >
ברית כרתי לעיני ומה אתבונן על-בתולה | 1 |
Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
ומה חלק אלוה ממעל ונחלת שדי ממרמים | 2 |
Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
הלא-איד לעול ונכר לפעלי און | 3 |
Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
הלא-הוא יראה דרכי וכל-צעדי יספור | 4 |
Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
אם-הלכתי עם-שוא ותחש על-מרמה רגלי | 5 |
Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
ישקלני במאזני-צדק וידע אלוה תמתי | 6 |
Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
אם תטה אשרי מני הדרך ואחר עיני הלך לבי ובכפי דבק מאום | 7 |
Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
אזרעה ואחר יאכל וצאצאי ישרשו | 8 |
Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
אם-נפתה לבי על-אשה ועל-פתח רעי ארבתי | 9 |
Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
תטחן לאחר אשתי ועליה יכרעון אחרין | 10 |
Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
כי-הוא (היא) זמה והיא (והוא) עון פלילים | 11 |
Ty det är en last och en missgerning för domarena.
כי אש היא עד-אבדון תאכל ובכל-תבואתי תשרש | 12 |
Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
אם-אמאס--משפט עבדי ואמתי ברבם עמדי | 13 |
Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
ומה אעשה כי-יקום אל וכי-יפקד מה אשיבנו | 14 |
Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
הלא-בבטן עשני עשהו ויכננו ברחם אחד | 15 |
Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
אם-אמנע מחפץ דלים ועיני אלמנה אכלה | 16 |
Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
ואכל פתי לבדי ולא-אכל יתום ממנה | 17 |
Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
כי מנעורי גדלני כאב ומבטן אמי אנחנה | 18 |
Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
אם-אראה אובד מבלי לבוש ואין כסות לאביון | 19 |
Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
אם-לא ברכוני חלצו ומגז כבשי יתחמם | 20 |
Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
אם-הניפותי על-יתום ידי כי-אראה בשער עזרתי | 21 |
Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
כתפי משכמה תפול ואזרעי מקנה תשבר | 22 |
Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
כי פחד אלי איד אל ומשאתו לא אוכל | 23 |
Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
אם-שמתי זהב כסלי ולכתם אמרתי מבטחי | 24 |
Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
אם-אשמח כי-רב חילי וכי-כביר מצאה ידי | 25 |
Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
אם-אראה אור כי יהל וירח יקר הלך | 26 |
Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
ויפת בסתר לבי ותשק ידי לפי | 27 |
Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
גם-הוא עון פלילי כי-כחשתי לאל ממעל | 28 |
Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
אם-אשמח בפיד משנאי והתעררתי כי-מצאו רע | 29 |
Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
ולא-נתתי לחטא חכי-- לשאל באלה נפשו | 30 |
Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
אם-לא אמרו מתי אהלי מי-יתן מבשרו לא נשבע | 31 |
Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
בחוץ לא-ילין גר דלתי לארח אפתח | 32 |
Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
אם-כסיתי כאדם פשעי-- לטמון בחבי עוני | 33 |
Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
כי אערוץ המון רבה-- ובוז-משפחות יחתני ואדם לא-אצא פתח | 34 |
Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
מי יתן-לי שמע לי-- הן-תוי שדי יענני וספר כתב איש ריבי | 35 |
Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
אם-לא על-שכמי אשאנו אענדנו עטרות לי | 36 |
Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
מספר צעדי אגידנו כמו-נגיד אקרבנו | 37 |
Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
אם-עלי אדמתי תזעק ויחד תלמיה יבכיון | 38 |
Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
אם-כחה אכלתי בלי-כסף ונפש בעליה הפחתי | 39 |
Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
תחת חטה יצא חוח--ותחת-שערה באשה תמו דברי איוב | 40 |
Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.