איוב 31

1 ברית כרתי לעיני ומה אתבונן על-בתולה

Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.

2 ומה חלק אלוה ממעל ונחלת שדי ממרמים

Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?

3 הלא-איד לעול ונכר לפעלי און

Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?

4 הלא-הוא יראה דרכי וכל-צעדי יספור

Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?

5 אם-הלכתי עם-שוא ותחש על-מרמה רגלי

Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?

6 ישקלני במאזני-צדק וידע אלוה תמתי

Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.

7 אם תטה אשרי מני הדרך ואחר עיני הלך לבי ובכפי דבק מאום

Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,

8 אזרעה ואחר יאכל וצאצאי ישרשו

Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.

9 אם-נפתה לבי על-אשה ועל-פתח רעי ארבתי

Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,

10 תטחן לאחר אשתי ועליה יכרעון אחרין

Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;

11 כי-הוא (היא) זמה והיא (והוא) עון פלילים

Ty det är en last och en missgerning för domarena.

12 כי אש היא עד-אבדון תאכל ובכל-תבואתי תשרש

Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.

13 אם-אמאס--משפט עבדי ואמתי ברבם עמדי

Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?

14 ומה אעשה כי-יקום אל וכי-יפקד מה אשיבנו

Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?

15 הלא-בבטן עשני עשהו ויכננו ברחם אחד

Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?

16 אם-אמנע מחפץ דלים ועיני אלמנה אכלה

Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?

17 ואכל פתי לבדי ולא-אכל יתום ממנה

Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?

18 כי מנעורי גדלני כאב ומבטן אמי אנחנה

Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.

19 אם-אראה אובד מבלי לבוש ואין כסות לאביון

Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?

20 אם-לא ברכוני חלצו ומגז כבשי יתחמם

Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?

21 אם-הניפותי על-יתום ידי כי-אראה בשער עזרתי

Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,

22 כתפי משכמה תפול ואזרעי מקנה תשבר

Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.

23 כי פחד אלי איד אל ומשאתו לא אוכל

Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.

24 אם-שמתי זהב כסלי ולכתם אמרתי מבטחי

Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?

25 אם-אשמח כי-רב חילי וכי-כביר מצאה ידי

Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?

26 אם-אראה אור כי יהל וירח יקר הלך

Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?

27 ויפת בסתר לבי ותשק ידי לפי

Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?

28 גם-הוא עון פלילי כי-כחשתי לאל ממעל

Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.

29 אם-אשמח בפיד משנאי והתעררתי כי-מצאו רע

Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?

30 ולא-נתתי לחטא חכי-- לשאל באלה נפשו

Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.

31 אם-לא אמרו מתי אהלי מי-יתן מבשרו לא נשבע

Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.

32 בחוץ לא-ילין גר דלתי לארח אפתח

Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.

33 אם-כסיתי כאדם פשעי-- לטמון בחבי עוני

Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?

34 כי אערוץ המון רבה-- ובוז-משפחות יחתני ואדם לא-אצא פתח

Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.

35 מי יתן-לי שמע לי-- הן-תוי שדי יענני וספר כתב איש ריבי

Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;

36 אם-לא על-שכמי אשאנו אענדנו עטרות לי

Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.

37 מספר צעדי אגידנו כמו-נגיד אקרבנו

Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.

38 אם-עלי אדמתי תזעק ויחד תלמיה יבכיון

Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;

39 אם-כחה אכלתי בלי-כסף ונפש בעליה הפחתי

Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;

40 תחת חטה יצא חוח--ותחת-שערה באשה תמו דברי איוב

Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.