איוב 30

1 ועתה שחקו עלי-- צעירים ממני לימים אשר-מאסתי אבותם-- לשית עם-כלבי צאני

Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

2 גם-כח ידיהם למה לי עלימו אבד כלח

Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

3 בחסר ובכפן גלמוד הערקים ציה--אמש שואה ומשאה

Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

4 הקטפים מלוח עלי-שיח ושרש רתמים לחמם

Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

5 מן-גו יגרשו יריעו עלימו כגנב

Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

6 בערוץ נחלים לשכן חרי עפר וכפים

I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

7 בין-שיחים ינהקו תחת חרול יספחו

Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

8 בני-נבל גם-בני בלי-שם-- נכאו מן-הארץ

en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

9 ועתה נגינתם הייתי ואהי להם למלה

Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

10 תעבוני רחקו מני ומפני לא-חשכו רק

med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

11 כי-יתרו (יתרי) פתח ויענני ורסן מפני שלחו

Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

12 על-ימין פרחח יקומו רגלי שלחו ויסלו עלי ארחות אידם

Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

13 נתסו נתיבתי להותי יעילו לא עזר למו

Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

14 כפרץ רחב יאתיו תחת שאה התגלגלו

Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

15 ההפך עלי בלהות תרדף כרוח נדבתי וכעב עברה ישעתי

Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

16 ועתה--עלי תשתפך נפשי יאחזוני ימי-עני

Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

17 לילה--עצמי נקר מעלי וערקי לא ישכבון

Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

18 ברב-כח יתחפש לבושי כפי כתנתי יאזרני

Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

19 הרני לחמר ואתמשל כעפר ואפר

I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

20 אשוע אליך ולא תענני עמדתי ותתבנן בי

Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

21 תהפך לאכזר לי בעצם ידך תשטמני

Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

22 תשאני אל-רוח תרכיבני ותמגגני תשוה (תשיה)

Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

23 כי-ידעתי מות תשיבני ובית מועד לכל-חי

Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

24 אך לא-בעי ישלח-יד אם-בפידו להן שוע

Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

25 אם-לא בכיתי לקשה-יום עגמה נפשי לאביון

Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

26 כי טוב קויתי ויבא רע ואיחלה לאור ויבא אפל

Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

27 מעי רתחו ולא-דמו קדמני ימי-עני

Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

28 קדר הלכתי בלא חמה קמתי בקהל אשוע

Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

29 אח הייתי לתנים ורע לבנות יענה

En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

30 עורי שחר מעלי ועצמי-חרה מני-חרב

Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

31 ויהי לאבל כנרי ועגבי לקול בכים

I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.