איוב 29

1 ויסף איוב שאת משלו ויאמר

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

2 מי-יתנני כירחי-קדם כימי אלוה ישמרני

Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

3 בהלו נרו עלי ראשי לאורו אלך חשך

då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

4 כאשר הייתי בימי חרפי בסוד אלוה עלי אהלי

Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

5 בעוד שדי עמדי סביבותי נערי

då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

6 ברחץ הליכי בחמה וצור יצוק עמדי פלגי-שמן

då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

7 בצאתי שער עלי-קרת ברחוב אכין מושבי

När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

8 ראוני נערים ונחבאו וישישים קמו עמדו

då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

9 שרים עצרו במלים וכף ישימו לפיהם

Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

10 קול-נגידים נחבאו ולשונם לחכם דבקה

furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

11 כי אזן שמעה ותאשרני ועין ראתה ותעידני

Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

12 כי-אמלט עני משוע ויתום ולא-עזר לו

ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

13 ברכת אבד עלי תבא ולב אלמנה ארנן

Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

14 צדק לבשתי וילבשני כמעיל וצניף משפטי

I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

15 עינים הייתי לעור ורגלים לפסח אני

Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

16 אב אנכי לאביונים ורב לא-ידעתי אחקרהו

Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

17 ואשברה מתלעות עול ומשניו אשליך טרף

Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

18 ואמר עם-קני אגוע וכחול ארבה ימים

Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

19 שרשי פתוח אלי-מים וטל ילין בקצירי

Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

20 כבודי חדש עמדי וקשתי בידי תחליף

Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»

21 לי-שמעו ויחלו וידמו למו עצתי

Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

22 אחרי דברי לא ישנו ועלימו תטף מלתי

Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

23 ויחלו כמטר לי ופיהם פערו למלקוש

De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

24 אשחק אלהם לא יאמינו ואור פני לא יפילון

När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

25 אבחר דרכם ואשב ראש ואשכון כמלך בגדוד כאשר אבלים ינחם

Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.