איוב 23
| ויען איוב ויאמר | 1 |
Därefter tog Job till orda och sade:
| גם-היום מרי שחי ידי כבדה על-אנחתי | 2 |
Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
| מי-יתן ידעתי ואמצאהו אבוא עד-תכונתו | 3 |
Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
| אערכה לפניו משפט ופי אמלא תוכחות | 4 |
Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
| אדעה מלים יענני ואבינה מה-יאמר לי | 5 |
Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
| הברב-כח יריב עמדי לא אך-הוא ישם בי | 6 |
Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
| שם--ישר נוכח עמו ואפלטה לנצח משפטי | 7 |
Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
| הן קדם אהלך ואיננו ואחור ולא-אבין לו | 8 |
Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
| שמאול בעשתו ולא-אחז יעטף ימין ולא אראה | 9 |
har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
| כי-ידע דרך עמדי בחנני כזהב אצא | 10 |
Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
| באשרו אחזה רגלי דרכו שמרתי ולא-אט | 11 |
Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
| מצות שפתיו ולא אמיש מחקי צפנתי אמרי-פיו | 12 |
Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
| והוא באחד ומי ישיבנו ונפשו אותה ויעש | 13 |
Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
| כי ישלים חקי וכהנה רבות עמו | 14 |
Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
| על-כן מפניו אבהל אתבונן ואפחד ממנו | 15 |
Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
| ואל הרך לבי ושדי הבהילני | 16 |
Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
| כי-לא נצמתי מפני-חשך ומפני כסה-אפל | 17 |
ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
