איוב 21
| ויען איוב ויאמר | 1 |
Därefter tog Job till orda och sade:
| שמעו שמוע מלתי ותהי-זאת תנחומתיכם | 2 |
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
| שאוני ואנכי אדבר ואחר דברי תלעיג | 3 |
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
| האנכי לאדם שיחי ואם-מדוע לא-תקצר רוחי | 4 |
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
| פנו-אלי והשמו ושימו יד על-פה | 5 |
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
| ואם-זכרתי ונבהלתי ואחז בשרי פלצות | 6 |
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
| מדוע רשעים יחיו עתקו גם-גברו חיל | 7 |
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
| זרעם נכון לפניהם עמם וצאצאיהם לעיניהם | 8 |
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
| בתיהם שלום מפחד ולא שבט אלוה עליהם | 9 |
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
| שורו עבר ולא יגעל תפלט פרתו ולא תשכל | 10 |
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
| ישלחו כצאן עויליהם וילדיהם ירקדון | 11 |
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
| ישאו כתף וכנור וישמחו לקול עוגב | 12 |
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
| יבלו (יכלו) בטוב ימיהם וברגע שאול יחתו (Sheol h7585) | 13 |
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
| ויאמרו לאל סור ממנו ודעת דרכיך לא חפצנו | 14 |
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
| מה-שדי כי-נעבדנו ומה-נועיל כי נפגע-בו | 15 |
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
| הן לא בידם טובם עצת רשעים רחקה מני | 16 |
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
| כמה נר-רשעים ידעך-- ויבא עלימו אידם חבלים יחלק באפו | 17 |
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
| יהיו כתבן לפני-רוח וכמץ גנבתו סופה | 18 |
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
| אלוה יצפן-לבניו אונו ישלם אליו וידע | 19 |
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
| יראו עינו כידו ומחמת שדי ישתה | 20 |
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
| כי מה-חפצו בביתו אחריו ומספר חדשיו חצצו | 21 |
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
| הלאל ילמד-דעת והוא רמים ישפוט | 22 |
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
| זה--ימות בעצם תמו כלו שלאנן ושליו | 23 |
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
| עטיניו מלאו חלב ומח עצמותיו ישקה | 24 |
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
| וזה--ימות בנפש מרה ולא-אכל בטובה | 25 |
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
| יחד על-עפר ישכבו ורמה תכסה עליהם | 26 |
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
| הן ידעתי מחשבותיכם ומזמות עלי תחמסו | 27 |
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
| כי תאמרו איה בית-נדיב ואיה אהל משכנות רשעים | 28 |
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
| הלא שאלתם עוברי דרך ואתתם לא תנכרו | 29 |
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
| כי ליום איד יחשך רע ליום עברות יובלו | 30 |
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
| מי-יגיד על-פניו דרכו והוא-עשה מי ישלם-לו | 31 |
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
| והוא לקברות יובל ועל-גדיש ישקוד | 32 |
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
| מתקו-לו רגבי-נחל ואחריו כל-אדם ימשוך ולפניו אין מספר | 33 |
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
| ואיך תנחמוני הבל ותשובתיכם נשאר-מעל | 34 |
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
