< איוב 15 >
ויען אליפז התימני ויאמר | 1 |
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
החכם יענה דעת-רוח וימלא קדים בטנו | 2 |
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
הוכח בדבר לא-יסכון ומלים לא-יועיל בם | 3 |
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
אף-אתה תפר יראה ותגרע שיחה לפני-אל | 4 |
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
כי יאלף עונך פיך ותבחר לשון ערומים | 5 |
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
ירשיעך פיך ולא-אני ושפתיך יענו-בך | 6 |
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
הראישון אדם תולד ולפני גבעות חוללת | 7 |
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
הבסוד אלוה תשמע ותגרע אליך חכמה | 8 |
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
מה-ידעת ולא נדע תבין ולא-עמנו הוא | 9 |
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
גם-שב גם-ישיש בנו-- כביר מאביך ימים | 10 |
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
המעט ממך תנחומות אל ודבר לאט עמך | 11 |
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
מה-יקחך לבך ומה-ירזמון עיניך | 12 |
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
כי-תשיב אל-אל רוחך והצאת מפיך מלין | 13 |
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
מה-אנוש כי-יזכה וכי-יצדק ילוד אשה | 14 |
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
הן בקדשו לא יאמין ושמים לא-זכו בעיניו | 15 |
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
אף כי-נתעב ונאלח איש-שתה כמים עולה | 16 |
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
אחוך שמע-לי וזה-חזיתי ואספרה | 17 |
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
אשר-חכמים יגידו ולא כחדו מאבותם | 18 |
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
להם לבדם נתנה הארץ ולא-עבר זר בתוכם | 19 |
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
כל-ימי רשע הוא מתחולל ומספר שנים נצפנו לעריץ | 20 |
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
קול-פחדים באזניו בשלום שודד יבואנו | 21 |
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
לא-יאמין שוב מני-חשך וצפו (וצפוי) הוא אלי-חרב | 22 |
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
נדד הוא ללחם איה ידע כי-נכון בידו יום-חשך | 23 |
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
יבעתהו צר ומצוקה תתקפהו כמלך עתיד לכידור | 24 |
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
כי-נטה אל-אל ידו ואל-שדי יתגבר | 25 |
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
ירוץ אליו בצואר בעבי גבי מגניו | 26 |
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
כי-כסה פניו בחלבו ויעש פימה עלי-כסל | 27 |
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
וישכון ערים נכחדות--בתים לא-ישבו למו אשר התעתדו לגלים | 28 |
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
לא-יעשר ולא-יקום חילו ולא-יטה לארץ מנלם | 29 |
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
לא-יסור מני-חשך--ינקתו תיבש שלהבת ויסור ברוח פיו | 30 |
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
אל-יאמן בשו נתעה כי-שוא תהיה תמורתו | 31 |
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
בלא-יומו תמלא וכפתו לא רעננה | 32 |
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
יחמס כגפן בסרו וישלך כזית נצתו | 33 |
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
כי-עדת חנף גלמוד ואש אכלה אהלי-שחד | 34 |
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
הרה עמל וילד און ובטנם תכין מרמה | 35 |
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.