איוב 14
| אדם ילוד אשה-- קצר ימים ושבע-רגז | 1 |
Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
| כציץ יצא וימל ויברח כצל ולא יעמוד | 2 |
Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
| אף-על-זה פקחת עינך ואתי תביא במשפט עמך | 3 |
Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
| מי-יתן טהור מטמא-- לא אחד | 4 |
Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
| אם חרוצים ימיו--מספר-חדשיו אתך חקו עשית ולא יעבר | 5 |
Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
| שעה מעליו ויחדל-- עד-ירצה כשכיר יומו | 6 |
Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
| כי יש לעץ תקוה אם-יכרת ועוד יחליף וינקתו לא תחדל | 7 |
Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
| אם-יזקין בארץ שרשו ובעפר ימות גזעו | 8 |
Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
| מריח מים יפרח ועשה קציר כמו-נטע | 9 |
Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
| וגבר ימות ויחלש ויגוע אדם ואיו | 10 |
Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
| אזלו-מים מני-ים ונהר יחרב ויבש | 11 |
Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
| ואיש שכב ולא-יקום עד-בלתי שמים לא יקיצו ולא-יערו משנתם | 12 |
Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
| מי יתן בשאול תצפנני-- תסתירני עד-שוב אפך תשית לי חק ותזכרני (Sheol h7585) | 13 |
Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig. (Sheol h7585)
| אם-ימות גבר היחיה כל-ימי צבאי איחל-- עד-בוא חליפתי | 14 |
Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
| תקרא ואנכי אענך למעשה ידיך תכסף | 15 |
Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
| כי-עתה צעדי תספור לא-תשמר על-חטאתי | 16 |
Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
| חתם בצרור פשעי ותטפל על-עוני | 17 |
Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
| ואולם הר-נופל יבול וצור יעתק ממקמו | 18 |
Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
| אבנים שחקו מים-- תשטף-ספיחיה עפר-ארץ ותקות אנוש האבדת | 19 |
Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
| תתקפהו לנצח ויהלך משנה פניו ותשלחהו | 20 |
Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
| יכבדו בניו ולא ידע ויצערו ולא-יבין למו | 21 |
Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
| אך-בשרו עליו יכאב ונפשו עליו תאבל | 22 |
Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
