איוב 13

1 הן-כל ראתה עיני שמעה אזני ותבן לה

Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

2 כדעתכם ידעתי גם-אני לא-נפל אנכי מכם

Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

3 אולם--אני אל-שדי אדבר והוכח אל-אל אחפץ

Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

4 ואולם אתם טפלי-שקר רפאי אלל כלכם

Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

5 מי-יתן החרש תחרישון ותהי לכם לחכמה

Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

6 שמעו-נא תוכחתי ורבות שפתי הקשיבו

Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

7 הלאל תדברו עולה ולו תדברו רמיה

Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

8 הפניו תשאון אם-לאל תריבון

Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

9 הטוב כי-יחקר אתכם אם-כהתל באנוש תהתלו בו

Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

10 הוכח יוכיח אתכם-- אם-בסתר פנים תשאון

Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

11 הלא שאתו תבעת אתכם ופחדו יפל עליכם

Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

12 זכרניכם משלי-אפר לגבי-חמר גביכם

Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

13 החרישו ממני ואדברה-אני ויעבר עלי מה

Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

14 על-מה אשא בשרי בשני ונפשי אשים בכפי

Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

15 הן יקטלני לא (לו) איחל אך-דרכי אל-פניו אוכיח

Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

16 גם-הוא-לי לישועה כי-לא לפניו חנף יבוא

Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

17 שמעו שמוע מלתי ואחותי באזניכם

Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

18 הנה-נא ערכתי משפט ידעתי כי-אני אצדק

Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

19 מי-הוא יריב עמדי כי-עתה אחריש ואגוע

Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

20 אך-שתים אל-תעש עמדי אז מפניך לא אסתר

Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

21 כפך מעלי הרחק ואמתך אל-תבעתני

din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

22 וקרא ואנכי אענה או-אדבר והשיבני

Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

23 כמה לי עונות וחטאות-- פשעי וחטאתי הדיעני

Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

24 למה-פניך תסתיר ותחשבני לאויב לך

Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

25 העלה נדף תערוץ ואת-קש יבש תרדף

Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

26 כי-תכתב עלי מררות ותורישני עונות נעורי

Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

27 ותשם בסד רגלי-- ותשמור כל-ארחתי על-שרשי רגלי תתחקה

du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

28 והוא כרקב יבלה כבגד אכלו עש

Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!