< איוב 11 >
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
הרב דברים לא יענה ואם-איש שפתים יצדק | 2 |
Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
בדיך מתים יחרישו ותלעג ואין מכלם | 3 |
Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
ותאמר זך לקחי ובר הייתי בעיניך | 4 |
Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
ואולם--מי יתן אלוה דבר ויפתח שפתיו עמך | 5 |
Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
ויגד-לך תעלמות חכמה-- כי-כפלים לתושיה ודע-- כי-ישה לך אלוה מעונך | 6 |
om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
החקר אלוה תמצא אם עד-תכלית שדי תמצא | 7 |
Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
גבהי שמים מה-תפעל עמקה משאול מה-תדע (Sheol ) | 8 |
Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå? (Sheol )
ארכה מארץ מדה ורחבה מני-ים | 9 |
Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
אם-יחלף ויסגיר ויקהיל ומי ישיבנו | 10 |
När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
כי-הוא ידע מתי-שוא וירא-און ולא יתבונן | 11 |
Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
ואיש נבוב ילבב ועיר פרא אדם יולד | 12 |
Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
אם-אתה הכינות לבך ופרשת אליו כפיך | 13 |
Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
אם-און בידך הרחיקהו ואל-תשכן באהליך עולה | 14 |
om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
כי-אז תשא פניך ממום והיית מצק ולא תירא | 15 |
ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
כי-אתה עמל תשכח כמים עברו תזכר | 16 |
Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
ומצהרים יקום חלד תעפה כבקר תהיה | 17 |
Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
ובטחת כי-יש תקוה וחפרת לבטח תשכב | 18 |
Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
ורבצת ואין מחריד וחלו פניך רבים | 19 |
Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
ועיני רשעים תכלינה ומנוס אבד מנהם ותקותם מפח-נפש | 20 |
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.