< איוב 11 >
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
הרב דברים לא יענה ואם-איש שפתים יצדק | 2 |
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
בדיך מתים יחרישו ותלעג ואין מכלם | 3 |
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
ותאמר זך לקחי ובר הייתי בעיניך | 4 |
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
ואולם--מי יתן אלוה דבר ויפתח שפתיו עמך | 5 |
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
ויגד-לך תעלמות חכמה-- כי-כפלים לתושיה ודע-- כי-ישה לך אלוה מעונך | 6 |
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
החקר אלוה תמצא אם עד-תכלית שדי תמצא | 7 |
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
גבהי שמים מה-תפעל עמקה משאול מה-תדע (Sheol ) | 8 |
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol )
ארכה מארץ מדה ורחבה מני-ים | 9 |
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
אם-יחלף ויסגיר ויקהיל ומי ישיבנו | 10 |
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
כי-הוא ידע מתי-שוא וירא-און ולא יתבונן | 11 |
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
ואיש נבוב ילבב ועיר פרא אדם יולד | 12 |
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
אם-אתה הכינות לבך ופרשת אליו כפיך | 13 |
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
אם-און בידך הרחיקהו ואל-תשכן באהליך עולה | 14 |
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
כי-אז תשא פניך ממום והיית מצק ולא תירא | 15 |
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
כי-אתה עמל תשכח כמים עברו תזכר | 16 |
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
ומצהרים יקום חלד תעפה כבקר תהיה | 17 |
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
ובטחת כי-יש תקוה וחפרת לבטח תשכב | 18 |
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
ורבצת ואין מחריד וחלו פניך רבים | 19 |
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
ועיני רשעים תכלינה ומנוס אבד מנהם ותקותם מפח-נפש | 20 |
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.