איוב 10

1 נקטה נפשי בחיי אעזבה עלי שיחי אדברה במר נפשי

Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;

2 אמר אל-אלוה אל-תרשיעני הודיעני על מה-תריבני

Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.

3 הטוב לך כי תעשק--כי-תמאס יגיע כפיך ועל-עצת רשעים הופעת

Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?

4 העיני בשר לך אם-כראות אנוש תראה

Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?

5 הכימי אנוש ימיך אם-שנותיך כימי גבר

Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;

6 כי-תבקש לעוני ולחטאתי תדרוש

Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;

7 על-דעתך כי-לא ארשע ואין מידך מציל

Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?

8 ידיך עצבוני ויעשוני יחד סביב ותבלעני

Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.

9 זכר-נא כי-כחמר עשיתני ואל-עפר תשיבני

Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.

10 הלא כחלב תתיכני וכגבנה תקפיאני

Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?

11 עור ובשר תלבישני ובעצמות וגידים תשככני

Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.

12 חיים וחסד עשית עמדי ופקדתך שמרה רוחי

Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.

13 ואלה צפנת בלבבך ידעתי כי-זאת עמך

Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.

14 אם-חטאתי ושמרתני ומעוני לא תנקני

Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.

15 אם רשעתי אללי לי-- וצדקתי לא-אשא ראשי שבע קלון וראה עניי

Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;

16 ויגאה כשחל תצודני ותשב תתפלא-בי

Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.

17 תחדש עדיך נגדי ותרב כעשך עמדי חליפות וצבא עמי

Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.

18 ולמה מרחם הצאתני אגוע ועין לא-תראני

Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;

19 כאשר לא-הייתי אהיה מבטן לקבר אובל

Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.

20 הלא-מעט ימי יחדל (וחדל) ישית (ושית) ממני ואבליגה מעט

Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;

21 בטרם אלך ולא אשוב-- אל-ארץ חשך וצלמות

Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?

22 ארץ עפתה כמו אפל--צלמות ולא סדרים ותפע כמו-אפל

Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.