שמואל ב 22
| וידבר דוד ליהוה את דברי השירה הזאת ביום הציל יהוה אתו מכף כל איביו ומכף שאול | 1 |
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
| ויאמר יהוה סלעי ומצדתי ומפלטי לי | 2 |
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
| אלהי צורי אחסה בו מגני וקרן ישעי משגבי ומנוסי משעי מחמס תשעני | 3 |
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
| מהלל אקרא יהוה ומאיבי אושע | 4 |
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
| כי אפפני משברי מות נחלי בליעל יבעתני | 5 |
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
| חבלי שאול סבני קדמני מקשי מות (Sheol h7585) | 6 |
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
| בצר לי אקרא יהוה ואל אלהי אקרא וישמע מהיכלו קולי ושועתי באזניו | 7 |
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
| ותגעש (ויתגעש) ותרעש הארץ מוסדות השמים ירגזו ויתגעשו כי חרה לו | 8 |
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
| עלה עשן באפו ואש מפיו תאכל גחלים בערו ממנו | 9 |
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
| ויט שמים וירד וערפל תחת רגליו | 10 |
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
| וירכב על כרוב ויעף וירא על כנפי רוח | 11 |
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
| וישת חשך סביבתיו סכות חשרת מים עבי שחקים | 12 |
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
| מנגה נגדו בערו גחלי אש | 13 |
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
| ירעם מן שמים יהוה ועליון יתן קולו | 14 |
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
| וישלח חצים ויפיצם ברק ויהמם (ויהם) | 15 |
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
| ויראו אפקי ים יגלו מסדות תבל בגערת יהוה מנשמת רוח אפו | 16 |
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
| ישלח ממרום יקחני ימשני ממים רבים | 17 |
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
| יצילני מאיבי עז משנאי כי אמצו ממני | 18 |
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
| יקדמני ביום אידי ויהי יהוה משען לי | 19 |
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
| ויצא למרחב אתי יחלצני כי חפץ בי | 20 |
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
| יגמלני יהוה כצדקתי כבר ידי ישיב לי | 21 |
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
| כי שמרתי דרכי יהוה ולא רשעתי מאלהי | 22 |
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
| כי כל משפטו לנגדי וחקתיו לא אסור ממנה | 23 |
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
| ואהיה תמים לו ואשתמרה מעוני | 24 |
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
| וישב יהוה לי כצדקתי כברי לנגד עיניו | 25 |
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
| עם חסיד תתחסד עם גבור תמים תתמם | 26 |
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
| עם נבר תתבר ועם עקש תתפל | 27 |
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
| ואת עם עני תושיע ועיניך על רמים תשפיל | 28 |
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
| כי אתה נירי יהוה ויהוה יגיה חשכי | 29 |
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
| כי בכה ארוץ גדוד באלהי אדלג שור | 30 |
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
| האל תמים דרכו אמרת יהוה צרופה-- מגן הוא לכל החסים בו | 31 |
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
| כי מי אל מבלעדי יהוה ומי צור מבלעדי אלהינו | 32 |
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
| האל מעוזי חיל ויתר תמים דרכו (דרכי) | 33 |
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
| משוה רגליו (רגלי) כאילות ועל במתי יעמדני | 34 |
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
| מלמד ידי למלחמה ונחת קשת נחושה זרעתי | 35 |
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
| ותתן לי מגן ישעך וענתך תרבני | 36 |
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
| תרחיב צעדי תחתני ולא מעדו קרסלי | 37 |
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
| ארדפה איבי ואשמידם ולא אשוב עד כלותם | 38 |
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
| ואכלם ואמחצם ולא יקומון ויפלו תחת רגלי | 39 |
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
| ותזרני חיל למלחמה תכריע קמי תחתני | 40 |
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
| ואיבי תתה לי ערף משנאי ואצמיתם | 41 |
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
| ישעו ואין משיע אל יהוה ולא ענם | 42 |
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
| ואשחקם כעפר ארץ כטיט חוצות אדקם ארקעם | 43 |
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
| ותפלטני מריבי עמי תשמרני לראש גוים עם לא ידעתי יעבדני | 44 |
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
| בני נכר יתכחשו לי לשמוע אזן ישמעו לי | 45 |
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
| בני נכר יבלו ויחגרו ממסגרותם | 46 |
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
| חי יהוה וברוך צורי וירם אלהי צור ישעי | 47 |
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
| האל הנתן נקמת לי ומריד עמים תחתני | 48 |
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
| ומוציאי מאיבי ומקמי תרוממני מאיש חמסים תצילני | 49 |
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
| על כן אודך יהוה בגוים ולשמך אזמר | 50 |
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
| מגדיל (מגדול) ישועות מלכו ועשה חסד למשיחו לדוד ולזרעו עד עולם | 51 |
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
