Mele a Solomona 5

1 U A komo au iloko o ko'u kihapai, e ko'u kaikuwahine, e ka'u wahine; Ua ohi au i ko'u mura mea ala; Ua ai au i ko'u waihona meli me ko'u meli; Ua inu au i ko'u waina me ko'u waiu; E ai, e ko'u poe makamaka, E inu, oia hoi, e inu nui, e ka'u poe i aloha'i.

»Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud; jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.» Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.

2 Ua hiamoe au. ua ala no nae ko'u naau: He leo ka! o ka'u mea i aloha'i e kikeke ana, [me ka i mai, ] E wehe ae no'u, e ko'u kaikuwahine, e ka'u mea i aloha'i, e ka'u manu nunu, e ko'u mea maemae; No ka mea, ua paapu ko'u poo i ka hau, A me ko'u wili lauoho i na paka ua o ka po.

Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta. Hör, då klappar min vän på dörren: »Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

3 Ua wehe au i ko'u kapa komo; Pehea la wau e komo hou aku ai ia? Ua holoi au i ko'u mau wawae; Pehea la wau e hoopaumaelo hou aku ai?

»Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig? Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»

4 Ua hookomo mai ka'u mea i aloha'i i kona lima ma kahi hakahaka, A haehae ko'u opu nona.

Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.

5 Ua ku au iluna e wehe ae no ka'u mea i aloha'i, A kulu ka mura mai ko'u mau lima aku, A kahe hoi ka mura maemae loa mai ko'u mau manamana lima, Maluna o ka mea e paa ai ka puka.

Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

6 Ua wehe ae au no ka'u mea i aloha'i; Aka, o ka'u mea i aloha'i, ua huli ae ia, a hele aku la; Ua lele ko'u oili i kana olelo ana mai; Ua imi au ia ia, aole nae i loaa, Ua kahea aku au ia ia, aole nae i ekemu mai.

Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen. Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

7 Ua loaa au i ka poe kiai i ko lakou hele ana a puni ke kulanakauhale, Ua pepehi mai lakou ia'u a eha au; O ka poe kiai maluna o ka pa, ua kaili ae lakou i ko'u aahu.

Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.

8 Ua kauoha aku au ia oukou, e na kaikamahine o Ierusalema, Ina e loaa ia oukou ka'u mea i aloha'i, E hai aku oukou ia ia, ua mai au i ke aloha.

»Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, om I finnen min vän, så sägen -- ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»

9 Heaha kau mea i aloha'i, mamua o kekahi mea i aloha'i, E ka mea maikai mawaena o na wahine; Heaha kau mea i aloha'i mamua o kekahi mea i aloha'i, I kauoha mai ai oe ia makou pela?

»Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland kvinnor? Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»

10 O ka'u mea i aloha'i, ua keokeo ia a me ka ulaula hoi, Ua oi nui aku ia mamua o na tausani he umi.

»Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.

11 O kona poo, he gula maemae ia, O kona wili lauoho, na loloa ia, A eleele hoi me he manu koraka la.

Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor, och svarta såsom korpen.

12 O kona mau maka, ua like ia me ko ka manu nunu ma na kahawai, I holoiia i ka waiu, E noho ana me ka maikai.

Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.

13 O kona mau papalina, ua like ia me ka mala o na mea ala, A me ka ulaula ala hoi; O kona lehelehe, ua like ia me na lilia e kahe mai ana he mura maemae loa.

Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.

14 O kona mau lima, ua like ia me na komo lima gula, I paapu i ka topaza. O kona opu, ua like ia me ka niho elepani, I uhiia hoi i ka sapeira.

Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.

15 O kona uha, ua like ia me na kia pohaku keokeo, Ua kukuluia maluna iho o na kumu gula maemae: O kona helehelena, ua like ia me Lebanona, Maikai hoi e like me na laau kedera.

Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon; ståtlig är han såsom en ceder.

16 O kona waha, he mea ono no ia; Oiaio, he mea makemake nui loa ia oia. Oia ka'u mea i aloha'i, oia ko'u makamaka, E na kaikamahine o Ierusalema.

Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet. Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems döttrar.» »Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.»